söndag 30 maj 2010

Träd

I Norrköping finns det en park som kallas kaktusparken, där finns det fina träd. Min syster har precis blivit klar med sin utbildning till arborist (en sån som beskär och grejar med träd, hon är en klätterapa och hänger typ tio meter upp i ett snöre och skär av grenar med sin motorsåg, det tycker jag är sjukt häftigt!) och det har gjort att jag börjat fundera på vad olika träd är för sort egentligen och så.

I alla fall. Jag hade för mig att de fina hängträden i kaktusparken hade blanka mörka blad, lite som bok fast större, så jag försökte beskriva dem för min syster och fråga vad det var för sort, men hon kunde inte lista ut på min dåliga beskrivning så jag lovade att ta kort och lägga upp. Men ja, det visade sig för några veckor sen när löven kom fram att jag hade fel, bladen såg inte alls ut som jag hade för mig. Det här är väl typ alm eller nåt? Eller vad säger du Kiki? Fina träd är det i alla fall.



tisdag 25 maj 2010

Min PT Joel

[16:07:00] Julia says:
kommer antagligen inte kunna röra mig imorgon
[16:07:45] Joel says:
strechtade du?
[16:08:23] Julia says:
vet inte hur man gör
[16:08:35] Joel says:
bara sträcka på sig ordentligt

Bästa förklaringen

måndag 24 maj 2010

Men ÅÅÅÅÅÅH

Alltså det råder en sån jävla surkärringsmentalitet på mitt jobb ibland. Det finns vissa grejer man tydligen bara inte FÅR göra. T.ex. ha grejer i plastpåsar i kylen och GLÖMMA SIN MATLÅDA. Okej jag fattar grejen med att man inte får ha grejer i plastpåsar i kylen för då ser man ju inte vad det är och yada yada och en dag så luktar det ond bråd död och man fattar inte varför. Men att inte få glömma sin matlåda. Jag är som bekant lite tankspridd och glömde mina matlådor både i torsdags och fredags. Sedan tog jag inte heller hem dem på lördagen. Idag när jag kom till jobbet hade de SLÄNGT mina matlådor. För det är regeln, ligger de visst länge så slängs de om man inte har skrivit namn på dem.

VISST det är inte så jobbigt att skriva namn på men jag har helt enkelt glömt att göra det också. Ja det är dumt. Men alltså, vad fan! Varför är det så störande att det ligger kvar matlådor? Och tänk om jag hade varit ledig i helgen och då glömt matlådan på fredagen, får jag skylla mig själv då för att jag lämnat min låda i hela två dagar? Orka vara lunchrumsnazist liksom. Får väl helt enkelt köpa nya lådor och skriva mitt namn på dem. Då hade jag lärt mig den läxan.

Great Success!

Nog har det betats minsann!


Dumma gamla mongo

söndag 23 maj 2010

Idag

Tre bilder.


Jag har lyckats! Återstår nu bara att lista ut hur jag ska få Katten att beta gräs istället för krukväxt.

Jag var nog full igår för när jag vaknade imorse stod min skrivare i sängen och jag har ingen aning om hur den hamnade där.

Samt - bakisfrukost med svenska jordgubbar! De kostade 35 kronor för 250 g men det var det värt.

torsdag 20 maj 2010

Ja ni vet

Har suttit i Vasaparken med Joel, Olof och Tove och fått tusen miljoner myggbett. Har inte mycket att säga mer än att dela med mig av dels en bild på Katten och Blomman:

(har precis sagt åt honom att han inte får äta den, så fort bilden var tagen började han tugga på den igen)

forts lol


Av någon anledning kom inte den här med. Edith Piaf lägger straff i alla fall.

Dagens loligaste tips

Det tipsades om Lou Reed i Tweed hos Requiem pour un Con och det var nog den mest briljanta blogg jag sett. Klippa in folks ansikten i bilder så det rimmar är temat. Mina favoriter:

Che Guevara i Skara



Bob Dylan i hyllan


Kurt Cobain i Singing in the Rain (OBS det bästa jag någonsin sett OBS)


Ellen Key som sej


Och Björk som Captain Kirk (lite nödrim men vad fan)

Jag önskar att jag var såhär kreativ.

tisdag 18 maj 2010

Det är en inkräktare på vår gård


Dessutom har den en bjällra i sitt halsband så Katten kan inte bestämma sig för om det är en fiende eller en leksak.

Nu har det hänt

Nu har det slutligen hänt. Jag har nått totalt storhetsvansinne. Jag har satt frön i jord och förväntar mig att det ska bli till en levande organism. Som mina hängivna bloggläsare vid det här laget förstått så är jag totalt hopplös när det kommer till det mesta, och framför allt när det kommer till praktiska ting. De enklaste problem blir till ett oöverstigligt berg bestående av skit. Och bajs. Och ni vet, allt det där. Jag köpte en sån där klädstång på ikea som varenda kotte har och hänger kläder på (helt utan problem gör de det också vill jag bara säga!), och det första jag gjorde var att ha sönder den. Dessutom insåg jag precis efter att jag monterat klart den att det var två beståndsdelar över - jag ansåg att de inte kunde vara så viktiga då ställningen gick att montera utan dem, men hade bevisligen fel.

I alla fall. Till min odling. I ett anfall av huslighet och missriktad entusiasm köpte jag häromdagen en kruka med rosa rosor i. Jag tänkte att de skulle göra mitt hem lite mer hemtrevligt (samtidigt som jag väl i bakhuvudet har den där vetskapen om att det som skulle göra mitt hem o så mycket hemtrevligare vore om jag använde den där entusiasmen och husligheten till att städa sagda hem). Det första som hände var att katten började sätta i sig den stackars krukväxten. Jag bad honom vänligt men bestämt fara åt helvete och hoppades att det skulle få honom på andra tankar. Så kom jag hem glad i hågen en dag och trampar i något blött. Det var en liten pöl med kattspya och en gren från min lilla rosenbuske. Katten hade svalt den hel med blad och allt och sedan kastat upp den och väl valda vätskor ur sin mage innanför ytterdörren.

Tidigare har även katten våldfört sig på mina två andra krukväxter (Pontius Pilatus och Hagar) genom att käka upp deras blad och gräva i krukorna, så nu tänkte jag att måttet fick vara rågat och slängde inte alls ut katten på gatan och väntade på att han skulle bli överkörd av en spårvagn (inte för att tanken aldrig slagit mig) utan satte sålunda en hel tallrik full med kattgräs-frön. Så har han en egen växtlighet att ofreda så kanske jag får ha mina ifred. Med min tur gissar jag dock på att även något så lättodlat (enligt förpackningen) som kattgräs kommer att bli till en smärre katastrof i mina händer. Min gissning är att något av följande kommer att hända:
  1. De kommer inte att gro. Antagligen på grund av övervattnande, total torka eller Guds ovilja mot allt jag företar mig.
  2. Det kommer börja växa ogräs eller något jävligt giftigt i min himmelsblå sopptallrik med jord. Ingen kommer kunna förstå hur det gick till, men det kommer ändock att hända.
  3. (mest troligt) jag kommer komma hem från jobbet imorgon och finna blå porslinsskärvor och frön i en sörja av övervattnad jord på köksgolvet. Och det kommer vara tassavtryck överallt...


(min tallrik med jord)

måndag 17 maj 2010

Helt okej antar jag


Det var väl inte så illa ändå.

(ps min katt är ett mongo)

Glömsk

Jag kom på vad jag glömt att jag alltid glömmer - att jag inte ska klippa lugg. Igårkväll var jag deprimerad över min totala fulhet och tänkte att jag skulle klippa lugg, för det är ju alla fina i har jag hört. Det stämmer inte. Och att det är skönt att inte få håret i ögonen uppväger inte att det är ett helvete att hålla luggjäveln där den ska vara utan flikar och att det blir ojämnt. Det blir dessutom alltid kortare än man tänkt sig. "Oj där var det lite ojämt" och helt plötsligt har du klippt luggen ner till hårbotten. Kal fläck är tydligen inte helt rätt just nu, eller det är vad jag läst i modebloggarna jag följer i alla fall.

Jag tycker det är lite taskigt att jag alltid failar med mina infall. Det är ju kul med folk som är spontana och hittar på grejer, men för mig blir det alltid skit av det. "Jag menar hur illa kan det bli?" tänker jag och så blir det liksom en helt ny dimension av illa som jag inte hade en aning om att den fanns. Typ när jag färgade mitt jätteblonderade hår brunt och det blev grönt. Vem hade anat att det ens kunde hända? I alla fall, en sak ska jag försöka att inte glömma. Spontanitet leder endast till dåligheter. Jag lovar.


Jag ser ut som Gustav Vasa i lugg.
Minus skägget dårå.

Mens och senilitet

Med risk att låta som Hanna Fridén så tänkte jag skriva om mens.

Efter att jag och mitt ex gjorde slut slutade jag med p-ring i hopp om viktnedgång och allmänt ökat välbefinnande och minskat krångel. Det uppstod dock ett nytt problem med detta. På grund av att jag är så sjukt glömsk har det där med p-piller inte funkat något vidare för mig; jag glömmer helt enkelt att äta skiten oavsett hur många alarm jag ställer på mobilen ("jag tar det senare"). P-ringarna glömde jag till en början att ta ur, men sen blev jag tipsad om att man kan få sms varje månad där det står "Nu är det dags att ta ut din p-ring" resp. "Nu är det dags att sätta i din p-ring".

I dagsläget har jag inga p-ringar men får ändå sms två gånger i månaden med påminnelser eftersom jag glömt att stänga av tjänsten.

Problemet alltså. Tidigare då jag hade p-ring och fick sms när det var dags att plocka ut dem så visste jag ju således också att jag snart skulle få mens. Nu har jag inte en jävla aning eftersom jag omöjligt kan komma ihåg vilken vecka det var senast, om jag nu ens kommer ihåg att jag FÅR mens. Jag liksom glömmer bort att det där med att få mens även gäller mig och inte bara alla andra. Alltså kommer det ständigt som en obehaglig överraskning när jag går på toa och alltid vid de tillfällen då det passar sämst. Typ när jag ska stå modell för vita underkläder. Nej vars men ni fattar grejen.

Ja alltså jag vill minnas att jag hade någon poäng med det här och skulle utveckla med andra grejer jag glömmer, men jag har dessvärre glömt vad det var jag skulle skriva. Det är inget skämt tyvärr utan jag har glömt på riktigt... Det är lite därför jag inte bloggar så mycket längre, jag glömmer bort vad det var jag skulle skriva om.

söndag 9 maj 2010

Mantorpssöndag

Jag har varit i Mantorp och min lillebror har berättat om sin vecka i Brighton, vi har ätit massor av mat och väldigt mycket kakor. Min lillebror har körkort och en bil, så vi planerar en roadtrip i sommar som bara han och jag ska åka på, för vi gör sällan saker tillsammans. Planen är att åka på mindre vägar och bo på vandrarhem någonstans och bada i en sjö och dricka öl. Det kan ju faktiskt bli hur bra som helst.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite grann, för jag måste öva på det inför hösten känner jag. Göra något kreativt.


Här är min söta mamma när hon dricker kaffe ur sin Muminmamma-mugg. Hon är med på alldeles för få kort så jag passade på när hon inte var beredd så hon inte hann smita. Mumin-manin går alltså i familjen, min mamma samlar på muminporslin och har nog ett 20-tal muggar och även en massa assietter och fat. Är avundsjuk förstås.

lördag 8 maj 2010

Lördagsbrunch


Jag vet att ni saknat mina frukost/brunch-bilder. Första jag tagit sen jag flyttade tror jag.

Dagens är i alla fall: Äggröra med fetaost och champinjoner (och creme fraiche istället för mjölk, hade ingen mjölk hemma men det här gick också bra), stekta körsbärstomater, soltorkade tomater, ostmackor, kiwi och apelsinjuice. Bäst (mindre än tre)

torsdag 6 maj 2010

Det är tur

att böcker finns när det känns som att den riktiga världen inte riktigt lyckas hålla en intresserad. Just nu läser jag fyra böcker:

  • Till Esmé, kärleksfullt och solkigt (Nine Stories) av J.D. Salinger, som väl är mest känd för Räddaren i Nöden (Catcher in the Rye). Esmé är en novellsamling och en av de viktigaste böckerna jag läst tror jag. Jag läste den första gången sommaren 2008 när jag jobbade på ett sommarkollo. Jag satt kväll efter kväll i rökrutan och kedjerökte, drack saft och läste, det var den enda egentiden man fick. Och väl spenderad sådan.
  • Spöket på Canterbury av Oscar Wilde. Köpte den på ett antikvariat i Linköping för att ha något lite mer lättsamt att läsa när Esmé blev för ledsam - båda böckerna får nämligen precis lagom plats i min väska. Snitsigt att ha en ledsen och en glad bok att ta till beroende på humör.
  • Hästmannen av Peter Gerdehag. Ni har säkert hört talas om Hästmannen och säkert sett filmen. Jag är lite efter i vanlig ordning och såg filmen för inte så länge sedan när den gick på ettan, och grät som ett litet barn (och det i vanlig ordning). Jag älskar ju gamla saker och att läsa om "förr i tiden", och att läsa om Stig-Anders och hur han lever förr-i-tiden-liv i nutid är förstås galet fascinerande. Jag drömmer om att åka dit och hjälpa till med höskörden i sommar. Helt fantastiska bilder och en helt fantastisk människa.
Och så det inte så pretto, men som man får unna sig när man ligger hemma och är sjuk: CHICK LITT. Nån bok jag fick för 19 spänn när jag beställde film. Den suger men det är ju himla avkopplande.

Från Hästmannen av Peter Gerdehag.

tisdag 4 maj 2010

Topp 3 pinsammaste tillfällen då jag börjat gråta

Okej, jag gillar det här med listor väldigt mycket. Problemet är bara att jag aldrig lyckas göra klart dem - jag har en bra idé men sen vill jag att det ska vara si och så många punkter, och så lyckas jag inte få ihop så många punkter. Därför börjar jag med topp 3-listor från och med nu - starting with:

Topp 3 pinsammaste tillfällen då jag börjat gråta.
Jag har nämligen väldigt lätt för att börja gråta. Det värsta är att jag alltid börjar gråta när jag är arg, och då är det ingen som tar en på allvar. Skit. Sen är jag lättrörd också, varför jag t.ex. en gång påbörjade listan "topp 5 mest tjutiga scener i Grey's Anatomy". Här kommer i alla fall listan:

3. När de spränger Babylon 5 i sista avsnittet. För er som aldrig varit ihop med en kille som gillar Science Fiction kan jag berätta att Babylon 5 är en sci fi-serie som utspelar sig på en rymdstation med just namnet Babylon 5. Den handlar om ett gäng diplomater från olika planeter och solsystem som ska komma överens, för att hindra framtida konflikter. Lite som rymd-FN kan man säga, fast med mer smink. Grejen är att det är en riktigt bra serie och med underbara karaktärer och man kommer verkligen in i det. De gjorde ett sista avsnitt som utspelar sig flera år efter seriens slut där de viktigaste karaktärerna åter besöker den övergivna rymdstationen och... ja. Det var jävligt vackert ska ni veta!

Dagen därpå frågade mitt ex mig om jag hade gråtit. Jag som trodde jag dolde det så bra.

2. När jag gjort en vägbeskrivning på jobbet för första gången. Jag har lite för lätt att stressa upp mig och både adressen som killen uppgav att han skulle till och den han befann sig på var helt omöjliga att hitta. När samtalet var klart och jag suttit i panik och stressat över detta i de längsta fem längsta minuterna i mitt liv började jag gråta. Killen som satt mittemot mig och jobbade ser väldigt generad ut när jag möter honom på jobbet och undviker mig sedan dess.

1. Bröllopet i Djungel-George. Det finns verkligen inga ursäkter för det här. Men jag var jävligt bakis och jag har väldigt lätt för att gråta då. De såg bara så lyckliga ut...

måndag 3 maj 2010

Pest och Pina

Ja ni kanske har märkt av ett tema på senaste tiden, en jävligt negativ inställning. Jag vet att det är fånigt och pubertalt av mig att bara gnälla hela tiden men just nu är det verkligen en sån period så det är inte så mycket att göra åt.

Jag sitter på jobbet och är sjuk, mina halsmandlar är i storleken av clementiner ungefär. Men jag orkar inte gå hem för där väntar total tristess istället så det känns bättre att sitta kvar och rabbla numret till försäkringskassan och hoppas på att jag smittar den sjukt jobbiga och käcka tjejen som sitter bredvid mig som skrattar på världens jobbigaste sätt.

Dessutom vågar jag inte fråga om jag får gå hem, för jag tror alltid att min chef tror jag ljuger när jag säger att jag är sjuk, haha. Gillar när man är bättre på att ljuga än att tala sanning.

I eftermiddag ska jag i alla fall ringa Jonte för vi bestämde att vi skulle träffas i veckan. Det passar bra, för just nu är han nog den enda personen jag känner som jag verkligen vill träffa. Den enda riktiga personen typ.

Men ja nu ska jag fortsätta jobba och hoppas på att bli frisk. Blir jag det så ska jag investera i en sista minuten-biljett till Malmö på fredag och hälsa på min äldsta syster. Henne vill jag i och för sig också träffa, det ska bli jättekul. Och skönt att åka ifrån den här jävla skitstan.

Puss och kram (för att försöka ta udden av min egen bitterhet)