torsdag 30 december 2010

Tjutig_tjej_2010

Igår kom jag hem vid kvart i tre, löjligt full med tanke på att jag druckit endast tre öl (men har inte druckit någon alkohol alls i princip sedan jag fick magkatarr så jag antar att min icke-existerande alkoholresistens blivit ännu sämre). Jag gjorde pulvermos med quornfärs och ketchup i och la mig i sängen och kollade på det 100:e Grey's Anatomy-avsnittet, det när Izzie och Alex gifter sig. Grät floder och somnade som ett barn.

Idag vaknade jag bakis, lagade brunch och satte mig och kollade på avsnittet en gång till. Tjöt lika mycket den här gången om inte mer.

Nu lyssnar jag på min tjutiga korta playlist och har Katten på magen också, en bra bakisdag.

måndag 27 december 2010

Mina fiktionella kärlekar

Jag blir ofta lite kär i olika karaktärer ur filmer och böcker, jag vet inte om det är att jag har livlig fantasi eller helt enkelt gillar lite endimensionella personer med begränsat handlingsutrymme som inte gör en besviken.

När jag gick i gymnasiet kom "Loranga, Masarin och Dartanjang" som tecknad film, och då förälskade jag mig i Tjuven Gustav. Han hade lite konstig näsa, snickarbyxor och nån slags Emil i Lönneberga-keps och kom cyklande på en gammal (stulen) cykel. Han hade tatueringar som han själv ritat med kulspetspenna. Han stal allt som inte var fastspikat och gav tillbaka det till ägaren i födelsedagspresent. Vilken kille den där Tjuven Gustav.


Jag har läst nånstans att man bör uppdatera ibland för att ens bloggläsare ska fortsätta vara intresserade

När min pappa var liten lekte han mest själv
hans far byggde ett fort av tegelstenar där han satt
ensam, i väntan på fiendetrupperna
Ett fort som skulle skydda honom från de äldre pojkarna
de som kastade upp cyklar på taket
Jag vet inte om de gjorde snöbollar med grus i,
på den tiden, men det verkar väl troligt

Farmor var den vackraste flickan på östgötaslätten,
eller så sa hennes bröder i alla fall.
Fortsatte jobba efter att barnen kommit, fast hon hade råd att låta bli
hon behövde väl känna sig nyttig
göra något hon själv ville
Fast ibland gjorde det nog ont,
när pappa och faster hellre sprang till barnsköterskan
när de skrubbat knäna

Farfar dog en dag när han tog i och arbetade,
det var en chock men jag tror ingen var förvånad
att det var så det gick till
De av de 12 syskonen som var vid liv kom på begravningen,
ryggarna böjda i 90 graders vinkel
av allt de tagit i.
Och arbetat.

Han finns kvar, pojken i fortet,
byggt av tegelstenar kvar ännu även om det växer nässlor
både i och runt så ingen kan gå dit
Visst försökte han få lillebror intresserad när han var liten,
men han var visst så klok att han insåg att
Krig, det kan man inte leka ensam

onsdag 22 december 2010

Snygga päronstjärtar

Någon har kommit in på min blogg genom att söka på "Snygga päronstjärtar". Det tyckte jag var väldigt kul. Bah så ni vet.

måndag 20 december 2010

Önskelista

I år har jag inte råd att köpa några julklappar men det hindrar mig inte från att önska mig julklappar själv, så hemsk är jag!


Jag önskar mig nya ridbyxor för mina gamla (rättare sagt min syrras gamla) har gylfen slutat funka på plus att det blivit ett hål i rumpan.

Nya chaps för mina gamla är för små.

Sjätte säsongen av Grey's Anatomy.


Och varma strumpor och strumpbyxor.

måndag 13 december 2010

Julpynt

Eftersom jag är löjligt stolt över min julgran och jag inte kunnat visa den irl för någon så ska jag nu åtminstone visa lite bilder:


(först skulle den provklättras lite)

(hitta Katten-leken)


Klädd och klar!

Katt och gran. Adventsljusstaken har han haft i golvet så den inte lyser längre...



söndag 5 december 2010

Pojkvän är väl fel ord

Häromdagen låg jag som vanligt i soffan och tittade ut på snöovädret som rasade lite lagom, eller det var mest att vinden tjöt lite lagom runt knutarna och det föll ner ganska stora tjocka snöflingor. Katten satt i fönstret och stirrade argt på en fågel som hade fräckheten att sitta på taket bredvid vårt hus, samtidigt som han lite förstrött tuggade på min nyinskaffade adventsljusstake.

I mina funderingar tänkte jag på hur nöjd jag är med tillvaron just nu, hur skönt och lugnt jag har det och hur skönt det är att vara ensam och kunna göra som man vill. Hur skönt det helt enkelt är att inte ha någon jävla pojkvän. Jag har alltid varit en sån där som haft pojkvän jämt, långa förhållanden som börjat där det förra slutat och sådär. Nu har jag varit mer eller mindre ensam sedan slutet av februari och det är hemskt skönt faktiskt, när man väl vänjer sig vid det. Det tog sin lilla tid men det gick alldeles utmärkt. Jag bestämde mig för att jag inte ska ha nån jävla kille och så blev det också, duktigt.

I alla fall, i mina funderingar började jag tänka på vad som egentligen skulle krävas för att det skulle kännas värt att ha pojkvän igen. Jag har alltid tyckt att det där med att bo ihop verkar mysigt, och tänkte att ja, det skulle ju faktiskt lösa mycket av mina ekonomiska problem att ha någon att dela min hyra med! Fast helst skulle väl hans föräldrar eller så bo i närheten, för jag har faktiskt bara en garderob och en byrå och de är smockfulla med mina grejer, finns ingen plats för någon annans grejer, förresten får han inte ha med sig några möbler heller för jag är sjukt petig med möbler och inredning! Möjligtvis en och annan tavla men då ska de fan vara snygga liksom.

Förresten vore det bra om han jobbade mycket och gärna i en annan stad eller så så jag fick vara ifred ordentligt också, för det är jag faktiskt van vid. Det vore bra om han skulle gilla att laga mat, men om han ändå aldrig skulle vara hemma skulle det ju inte spela så stor roll. Och förresten, kunde inte föräldrarna bo på en gård inte så långt utanför stan och ha hästar? Så kunde jag få rida på dem! Det skulle vara nåt det. Att han skulle vara rik är förstås också en förutsättning, nu när jag är fattig och inte jobbar längre.

När jag insåg att inga av dessa kvaliteter hade någonting som helst att göra med personlighet utan bara är yttre egenskaper insåg jag att, jaaa. Jag ska verkligen inte ha nån jävla kille. Jag tycker det är tillräckligt krävande att ha en katt för tillfället.


Mitt håriga ben och mannen i mitt liv.

Hej allihopa.

Jag har inte uppdaterat på ett tag av lite olika anledningar. Jag måste ju hålla på och plugga en hel del och sen gick sladden till min dator sönder och jag fick magkatarr lagom till en tenta och allt blev rätt jobbigt, men nu är sladden på lagning och jag har börjat trappa ner på min magmedicin (och börjat äta chips igen så jag nog snart har gått upp den vikt jag eventuellt tappade när jag levde på riskakor och bananer) så nu kanske det kan bli nåt av det här igen.

Vad har jag då haft för mig sen sist? Jo jag har pluggat en del och sen har jag kollat på väldigt mycket dvd:er. Jag har knappt träffat några människor och det har varit rätt skönt. Sen har jag ridit varje torsdag och ibland nån gång mer för att jag missat tidigare lektioner, det är superkul och jag har blivit en skitjobbig hästtjej som mest vill prata om hästar hela tiden. Som tur är rider min klasskamrat Ebba på samma ridskola så henne kan jag prata om hästar med hur mycket som helst, även om jag är rätt säker på att hon också börjar tröttna på mig lite.

Jag har läst lite böcker, senast Madame Bovary och Den Unge Werthers Lidanden (till skolan såklart, det enda jag läst frivilligt senaste halvåret är Britta och Silver på Ridläger och instruktionerna på Omeprazol), eller Werther läste jag faktiskt inte ens ut för att jag hatade den så mycket. Det hindrade mig inte från att ha ett utbrott över hur mycket jag hatade Werther sen på det tillhörande seminariet, så nu tror väl mina klasskamrater att jag är ännu mer störd (som om det inte räckte med att jag råkade skicka ett viktigt meddelande till en klasskamrat från MIN KATTS facebook istället för min egen, hade glömt att det var den jag var inloggad på).

För tillfället är jag väldigt fokuserad på det här med jul, jag har fått strul med csn och kommer inte ha råd med julklappar i år vilket suger, men jag ska fan i mig ha en gran och julpynt. De senaste två åren har jag nämligen hållit på och flyttat vid jul så jag har missat det där med julstämningen, så det ska jag ta igen. Väntar otåligt på att de ska börja sälja granar inne i stan i Norrköping, än så länge säljer de bara ute vid de stora mataffärerna och jag vill inte ta med en gran på bussen, det måste vara släpavstånd hem.

Ja nu har ni fått en uppdatering, jag är såklart i min totala självgodhet och -upptagenhet övertygad om att det är många som undrat vart jag tagit vägen. Nu vet ni, här får ni en bild på den bästa hästen på min ridskola, han heter Zenator och är hemskt fin och rolig, bilden har jag stulit och beskurit bort ryttaren litegrann, inte för att jag är psycho utan för att jag tänkte att hon kanske inte ville vara på bild på nåns blogg. Hepåer!