torsdag 29 september 2011

Jag kanske blir lite osunt upprörd


Kolla bara hur han lider! Idiot.

Våra Werther-relaterade lidanden är äntligen över

Av någon anledning förutsätter jag att alla som någon gång tvingats läsa Den unge Werthers lidanden av Goethe delar det passionerade (man kan nästan säga lidelsefulla!) hat jag hyser för sagda bok. För er som har lyckan att inte vara så bevandrade inom den tyska sturm und drang-romantiken (jag är inte särskilt insatt själv men det lilla jag vet räcker) kan jag beskriva bokens handling ungefär såhär. Needy_och_gnällig_kille_1774 gnäller och är needy och tar slutligen livet av sig (inte en sekund försent). För att illustrera det hat jag riktar mot boken kan jag skriva en topp tre-lista över vilka potentiella scenarion som mest skulle göra mig övertygad om att jag misslyckats som förälder.

3. Oswald väljer fordonslinjen i gymnasiet
2. Oswald blir nazist
1. Oswald gillar Den unge Werthers lidanden.

Vad var det jag skulle komma till nu då? Jo, alla er som också tvingats analysera denna litterära dynga kan jag glädja med att kommande generationer antagligen kommer slippa detta eftersom min vän Joel liksom fångat essensen på ett välformulerat men kort och koncist sätt. Klicka på bilden så blir den större!

Gleebesviken

Är det nån mer här som kollar på Glee? Vad tycker ni om den nya säsongen såhär långt? Än så länge är jag rätt besviken nämligen, tycker det varit tråkiga låtar och tråkiga intriger. Jag vet inte, det kanske är för att det känns gjort nu på något sätt? Det var ju kul när de gjorde Golddigger i körtappning andra avsnittet av första säsongen för då hade man inte sett det förr, men nu är det gjort liksom. Vad tror ni? Kommer det bli bättre? Och nån mer som stör sig på att när Quinn skulle sluta vara badgirl så slutade hon ha rosa hår, man kan väl vara en bra person ändå liksom, jag hade rosa hår i en period och var skitmesig och präktig.

onsdag 28 september 2011

Pengar suger


495 euro. Hur kan det vara så dyrt?
(Mulberry)

Rulla fram

Idag har jag gjort
1. massor av hummus och
2. massor av snickerskaka

och idag har jag ätit
1. massor av hummus samt
2. massor av snickerskaka.

Nu mår jag skitilla och det känns som om jag ska kunna rulla fram. Apropå rulla fram så vände Oswald på sig för första gången idag och efter det lade jag honom på magen flera gånger för att det såg så kul ut. Han rullade över på ryggen om och om igen. När Niklas kom hem vägrade han dock visa. Det är som med skrattandet, han vägrar göra om det också... Been there done that liksom.

måndag 26 september 2011

Bebisinfo

Jag hittade en skojig föda barn-lista på Onekligens graviditetsblogg. Listan är ju rätt inaktuell nu för min del nu kanske men skitsamma. Är ni kvackelmagade kanske ni inte ska läsa't!

1. När fick du reda på att du var gravid?
Den 15:e februari, vecka 21+4.

2. Hur gammal var du?
21 år, nästan 22.

3. Hur tog din partner det?
Väldigt bra med tanke på omständigheterna (t.ex. att han inte var min partner at the time)

4. Mådde du mycket illa?
Jag mådde skitilla under typ hela november och halva december men då visste jag ju inte att jag var preggers. Spydde en hel helg också, det sög.

5. Var du känslig?
Eh ja. Fast mer argsint än känslig kanske. Men sista veckorna gjorde jag typ inte annat än tjöt och tyckte synd om mig själv...

6. När kände du bebisens första sparkar?
14 februari, dagen innan jag fick veta att jag var gravid. Jag hoppades att det var gaser men det var det ju inte. Det var Oswald som inte uppskattade att jag hade laptopen på magen för då blev det så varmt där inne...

7. Var du ofta orolig?
Jag var förstås rätt orolig för huruvida jag skulle reda ut det hela, men inte så ofta för bebisen där inne. Den levde ju om så till vida pass att man visste att han var vid liv och sådär.

8. Sparkade bebisen mycket?
Ja, speciellt sent på kvällarna och när man hade datorn på magen. Han reagerade även på en av mina klasskamraters röst...

9. När började du läcka bröstmjölk?
Det minns jag inte men ganska snart efter att jag fick reda på att jag var gravid. Jag hade nog läckt pyttepyttelite innan också som stelnade i bröstvårtorna som jag trodde var vitt ludd från bhn... -_-

10. Fick du bristningar?
Ja massor. Det var det tråkigaste med graviditeten tycker jag, om jag får vara så ytlig... Har lila tigerränder på hela magen och även en bit ner på låren.

11. Blödde du någon gång?
Inte förrän efter förlossningen. Barnmorskan som förlöste mig såg ut som galen mördare med sitt blodiga förkläde...

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Fem. Två dagen jag fick reda på graviditeten, det första var med en maskin som var gjort för att användas tidigare i graviditeten så läkaren som gjorde det kunde inte fastställa ålder på bebisen så då fick vi göra ett till. Då valde jag att inte titta på skärmen för det var för läskigt plus att jag inte ville se det ifall jag skulle bestämma mig för att göra abort, vilket ju nu känns helt absurt förstås. Sedan fick vi göra ett till när Niklas var med två veckor senare eller nåt sånt, då tittade vi båda två och jag tyckte bebisens hjärta såg ut som en splashande Magikarp... Sedan fick vi göra ett tredje mot slutet av graviditeten för att jag hade så mycket vatten i magen att barnmorskan hade svårt att känna hur ungen låg där inne, och på själva förlossningsdagen gjorde en läkare ett ultraljud för att kolla om vattnet verkligen hade gått. Trots att hon var den enda läkaren var hon i särklass den som var sämst av alla som gjort ultraljud på mig, hon har väl inte lika mycket träning förstås men ändå.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Jag ville ha all bedövning som gick att få, inte vara bajsnödig och att barnmorskan skulle torka av ungen allt äckligt klegg innan hon skickade över den till mig. Det enda som slog in var att hon torkade av ungen men det var bara för att jag sa åt henne på skarpen när hon började veva med honom åt mitt håll. Och han var fortfarande lite slemmig tyckte jag allt.

14. Hur började din förlossning?
Den började med att vattnet gick över Niklas matta som numera ligger kemtvättad och fin i vårt gemensamma vardagsrum. Niklas tror fortfarande att jag kissade på mig men det gjorde jag minsann inte alls! Jag ringde till förlossningen och de sa åt mig att chillaxa så jag gick hem (med Niklas badhandduk virad runt midjan och inga andra kläder på underkroppen eftersom de var fulla med fostervatten, som tur är var det bara ett kvarter att gå) och kollade på Harry Potter and the Deathly Hallows I.

15. Hur många timmar tog förlossningen?
Från att vattnet gick tills Oswald var ute tog det 15,5 timme.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
Första gången vi kom in var det inte öppet alls typ, nästa gång var det sju cm vill jag minnas.

18. Vilken smärtlindring tog du?
Ingen. Det hanns inte med någon epidural och lustgasen var inget att ha mer än att det var skönt att ha masken att hålla i.

19. Dragen med sugklocka?
Nej, tack gode gud.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
36 minuter. Vi satte igång med det precis klockan elva och 23:36 var han ute.

21. Blev det komplikationer?
Nä det gick oförskämt bra.

22. Vad tyckte du var jobbigast?
Att jag inte hann få någon bedövning. Jag kände mig lurad på min bedövning av förlossningspersonalen som ju hävdade att det inte alls var dags ännu utan skickade hem oss fast jag var övertygad om att det var på gång... Vet att det är barnsligt men det kommer jag aldrig glömma, är väldigt långsint.

23. Var du rädd för något?
i öppningsskedet kändes det som att det aldrig skulle ta slut, och jag var rädd att det skulle bli ännu värre under själva krystandet... Men själva bebisutpressandet tyckte jag inte gjorde särskilt ont alls faktiskt, kanske för att jag var så fokuserad på att ungen skulle ut så jag fick sova nån gång.

24. Skrek du?
Jag tror att jag mer stånkade och gurglade... GNNNNNNNNNNNNNNNNNNNHHH! GUUUUUUUUUUURRRRRRRRRRRRGGGGGGHH. typ.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Niklas och mamma plus lite olika barnmorskor och sköterskor, de bytte ju av varandra lite och sådär. Hon som förlöste mig tillslut var jättebra och en till, resten tyckte jag var rätt jobbiga eller hopplösa...

26. Hade du någon nära med dig?
Niklas och mamma.

27. Fick du sys?
Jepp, en del, vet inte hur många stygn men mest invändigt så att säga...

28. Vilken vecka födde du i?
Vecka 37+3 eller nåt sånt.

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
3605 gram tung och 50 eller 51 cm lång, minns inte riktigt just nu...

30. Ammar du?
Jepp, det går bra.

31. Hur gammal är bebisen nu?
3 månader och 3 veckor på onsdag.

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Det gick väldigt bra, jag hade nog tur med det biologiska så att säga. Sjukvårdens insats gav jag dock inte jättemycket för.

33. När kommer nästa barn?
Nej vet ni vad, jag kan inte förstå hur någon klarar av att mer än ett barn i taget...

torsdag 22 september 2011

Morr

Vet ni vad jag blir arg på? Jo jag blir himla irriterad när man får ett mail där det står "woop woop vi har skickat ditt paket nu!" och sen när man söker på det angivna kolliidt (konstigt ord) på postens hemsida visar det sig att paketet inte alls är skickat utan det står bara "Elektronisk förhandsinformation mottagen" vilket betyder att paketet inte alls är skickat ännu! Jag hoppades på att få det här paketet till imorgon då jag ska ut på galej och tänkte att det var ganska stor chans att det skulle komma fram i tid eftersom jag fick mail om att det skickats på måndagen. Men eftersom det fortfarande inte skickats iväg är det väl inte så stor chans kanske. Blä!

onsdag 21 september 2011

Dag 22 – Det här upprör mig

Jag tror att kön är det vi har mellan benen och att det inte har någonting att göra med hurdana vi är som personer. Det är min fasta övertygelse att typiskt manliga och kvinnliga personlighetsdrag och beteenden är något vi blir lär oss och får av samhället och jag ska göra mitt bästa för att inte själv Det som gör mig så jävla less, eller till och med upprörd som titeln skvallrar om, är väl för det första att inte alla tycker så. Men så är det här i världen, tyvärr kan inte alla tycka som jag och det är ju trots allt i sin ordning. A bummer förvisso men man kan inte få allt här i världen. Det jag tycker är extremt tråkigt är att det förhållningssättet sticker så jävla mycket i ögonen på många, speciellt när det kommer till barnuppfostran.



Jag har liksom sett det som så självklart och varje gång jag blir anklagad för att vara PK blir jag snarare glad än förnärmad för att om det är PK att sträva efter att uppfostra sin unge till en person vilken som helst snarare än en stereotyp medlem av sitt kön så tycker jag fan att det är helt just KORREKT och i sin ordning.

tisdag 20 september 2011

Nu när det är lite kallare ute har vi bäddat med ordentligt täcke och Oswalds tjusiga muminsängkläder i vagnen.



I fotändan skymtar den superfina mormorsrutefilten som Fannys extramamma Anna virkat åt Oswald, hur fin som helst verkligen!

Other news är att Oswald skrattade för första gången igårkväll. Det lät lite som en blandning av när han säger aguuu och hickar och var dögulligt och väldigt smittande. Idag har jag försökt få honom att skratta igen genom att göra mig till på de mest ovärdiga sätt men utan resultat...

Dag 3: Mina föräldrar

Det finns ju de som liksom inte har så mycket att göra med sina föräldrar men så är det inte för mig. Det är jag väldigt tacksam för. Jag räknar mina föräldrar som två av mina bästa vänner, även om de förstås har lite

måndag 19 september 2011

Det finns ingen gulligare unge OK?

Jag beställde höst- och vinterkläder åt Oswald för ett tag sen och köpte då bl.a. matchande mössa, halsdukskrage och vantar. Jag ångrade mig dock lite efteråt för att jag beställt dem i blått, det kändes lite könsstereotypt och trist. så jag övervägde att skicka tillbaka dem när de kom. Tills jag fick hem dem idag och Oswald fick prova mössan. Då kände jag att de här, de behåller vi.

Dag 2: min första kärlek

Nu har det gått alldeles för lång tid så vi kör den här lite snabbt. När jag var elva år var jag kär i en kille i sexan som pratade skånska, var tandpetarsmal och hade jättemycket häng. Och Wu Tang-byxor. Jag och min bästis stalkade honom. Nästa!

söndag 18 september 2011

Uppföljning av portkodsgrejen

Igårkväll var jag ut på galej för första gången på tusen år. Fatta hur snopen jag blev när jag kom hem, konstaterade att portkoden inte funkade (YES!) och försökte öppna med nyckeln... och det inte gick. Med någon av nycklarna. "Där fick jag för att jag varit ute och roat mig istället för att passa Oswald" tänkte jag först. Sen gick jag in via gården istället.

Jag vet dock fortfarande inte när det låstes men jag antar att det var vid nio som på alla andra ställen (utom mitt förra hus där det var nån gång mellan halv och kvart i nio alla dagar utom söndagar då det var låst hela dagen men låstes upp nån gång mitt i natten av någon outgrundlig anledning)

Jag var superuppklädd...

JÄÄÄ

Ros till Östgötatrafiken

"Jag ska skriva till Östgötatrafiken och berätta att jag uppskattar buss 115. Den är en frisk fläkt i kollektivtrafiken!" - Niklas om att man inte bara ska klaga utan komma med ros också (och att alla bussar suger utom 115...)

lördag 17 september 2011

Hur man vet att man inte har något liv.

Eller okej, definiera liv liksom men när jag brukade säga att jag inte hade något liv brukade det innebära att jag inte varit ute och festat på en vecka eller så. Häromdagen insåg jag att jag inte handlat på systemet sedan januari och förut idag när jag öppnade porten för att köra ut barnvagnen funderade jag över när portkoden slutar fungera, om det är efter nio som i mitt gamla hus. Då insåg jag också att jag inte varit utanför lägenheten efter klockan sex på kvällen en enda gång sedan vi flyttade hit för över två veckor sedan. Hoppsan.

Och nu... *trumvirvel*

Bilder på Oswald!

Oswald hade en lite för liten tshirt, magen fick inte riktigt plats varken i tröjan eller i byxorna.

Liksvept.

Oswald i sin snygga elefantbadrock med matchande tofflor.

Oswald och Niklas på spårvagnen.


Och slutligen, gömma sig i pappas kavaj.

fredag 16 september 2011

AMEEH!

Ibland blir man ju less alltså. Vi har försökt få Oswald att använda napp igen, han var förkyld väldigt länge och kunde inte andas med nappen inne och sedan dess verkade han ha glömt hur man nappar typ. Vi har försökt och försökt men det har bara inte funkat. Sen idag kom jag på den schyssta idén att testa ett annat märke på napp och tro fan att det funkar hur bra som helst helt plötsligt! Att jag inte tänkte på det lite tidigare...


Nöjd nappare...

Dag 2: Min första kärlek

På julavslutningen när jag gick i femman och var elva år blev jag kär i en kille i sexan. Jag har aldrig varit någon sån där populär utan alltid varit den jobbiga besserwissern som folk accepterat men tyckt varit sjukt dryg men tack vare att jag alltid varit så clueless har jag aldrig fattat hur jobbig folk verkligen tyckt att jag varit. Skönt det men sjukt mycket ångest jag haft i efterhand när jag fick så mycket självinsikt att jag insåg vilken oerhörd rövsmärta jag varit och fortfarande kan vara. I alla fall. När jag var elva år var jag smärtsamt blyg, sjukt töntig och oerhört clueless. Jag är fortfarande ganska mycket av alla dem men smickrar mig med att tro att jag i alla fall har lite mera självinsikt och kan skämta om det så det istället blir lite charmigt.

Jag och min bästis skyndade alltid ut från matsalen när vi ätit och satt och gungade utanför i väntan på att han skulle komma ut. Det var lite stalkeraktigt nu när jag tänker tillbaka på det... Shit mitt liv gick i princip ut på att lura med min bästa kompis Mimmi på stalkingexpeditioner. Efter sommarlovet började alla sexorna på det läskiga högstadiet och då glömde jag bort att han fanns.

tisdag 13 september 2011

All imse vimse spindel and no play makes Julia... äh ni fattar

Det sämsta med att vara föräldraledig är helt klart att man har så jäääävla tråkigt. Alltså jag älskar verkligen Oswald över allt annat, men hans lista över grejer han gillar går såhär:

1. Bröst
2. Spegla sig
2. Den där sången som går "i ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut" (den är ju bara SÅÅÅ rolig alltså, och RÖRELSERNA, hohoho outrageous, right?!)

och ja, det blir ju lite enformigt i längden. Samtidigt kan jag ju liksom inte hitta på så mycket annat för det känns som att så fort jag sätter igång med ett projekt så kräver han min fulla uppmärksamhet omedelbums. Idag när jag blev trött på att sjunga sånger med rörelser till (medan Oswald ser så glad ut att dreglet sprutar, skönt att man åtminstone har en bra publik) tog jag med mig Oswald ut och... köpte diskmedel. Fyfan alltså.


Play it again mamma!

Dag 1: Om mig (och inte Julia Ceasar)

Det här är den presentationen jag påbörjar idag, det är därför det tagit hela dagen för mig att skriva det här. När jag gick i gymnasiet var det här med att skriva presentationer av mig själv lite mig favoritgrej, jag skrev med jämna mellanrum kontaktannonser som jag la upp på bilddagboken där jag beskrev precis hur förträffligt fyndig och charmig jag faktiskt är. Att jag också är ganska självupptagen nämnde jag inte i annonserna men det bör ju ha framgått för den med någorlunda okej slutledningsförmåga.

Nu är det lite svårare. Jag skulle kunna ljuga och skriva att det nog är för att jag blivit lite mer ödmjuk med åren (let's face it, jag tycker innerst inne fortfarande att jag är awesome och de som inte tycker det har bara inte fattat grejen ännu typ som att man inte gillade öl egentligen när man var sexton men låtsades att man tyckte det var gott för att inte verka töntig tills man en vacker dag vant sig vid smaken och insåg att det inte var så dumt i alla fall, eller ja fast inte riktigt så. Kanske snarare som när man dissade Håkan Hellström för han sjöng ju faktiskt falskt och det var bara småtjejer som lyssnade på skiten men sen blev det helt plötsligt okej igen att gilla honom och då kunde man helt plötsligt skråla med i varenda låt för att man lyssnat på honom i smyg därhemma? Nä inte så heller men äh ni fattar!) men jag skulle tro att det helt enkelt dels är att jag inte är alls lika påhittig som jag var då och sen inte känner ett lika stort behov att framstå som en rolig och fyndig person. Orkar inte riktigt anstränga mig lika mycket kanske.

Nä, det här får bli sista versionen av den här himla presentationen. Man kan inte skriva hur många presentationer som helst, jag kanske skrev slut på min kvot redan när jag var sjutton. Här har ni istället några länkar till gamla inlägg som faktiskt representerar mig som person väldigt bra istället:

Fredagsgodis kan du va själv!

En hel månad IGEN

För typ tusen år sen innan jag visste att jag var gravid startade jag på en sån där lista, ni vet med trettio ämnen som man skulle avhandla med ett inlägg om dagen i bloggen. Jag tappade tråden efter första inlägget (där man skulle presentera sig själv) men tänkte att nu när jag blivit lite dålig på att uppdatera efter barnafödande and what not och nu när Oswald faktiskt inte vill hänga om halsen på mig tjugofyra sju så kanske man ska testa igen. Jag börjar från början igen så jag får fundera på vem som var min första kärlek egentligen.

måndag 12 september 2011

Motsatsen till längta tillbaka?

Hittade den här bilden i min mobil, den är från veckan innan Oswald föddes:

TITTA PÅ MIN FOT! Den ser ut som en elefantfot eller nåt, den är lika stor som Katten typ! Fyfan vad jag inte saknar de där klossarna alltså... När jag kom hem till mina föräldrar igen nån vecka efter att Oswald var född var mina tofflor (som jag spänt ut remmarna på) helt plötsligt typ två storlekar för stora. Skönt att ha normala fötter igen, även om de faktiskt fortfarande är lite större än de var innan jag blev gravid. Vet inte om det är för att de blev utplattade av att kånka på all extravikt eller nåt...

söndag 11 september 2011

Not too old.


Är det bara jag som tycker att den här bebismössan från Kappahl är obehagligt lik pedobear på något sätt?

Oswald och hans pappa

när de har far och son-tid.

Spela tv-spel

(det ska börjas i tid)

Och igår fick pappa äntligen hem sin iPad så nu leker de med den istället.

När man hänger med mamma får man läsa bloggar och se på amerikanska tv-serier istället.

fredag 9 september 2011

Fåfäng bebis

Sedan Oswald blev två månader har bvc tyckt att han ska ligga på magen minst fem minuter om dagen för att träna sin nacke och rygg. Tyvärr tycker inte Oswald det för att ligga på mage är nämligen skittråkigt! Visserligen får han ändå en hel del nackträning eftersom han lyfter huvudet så högt han kan och bara WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, röd som en tomat i det arga hopskrynklade ansiktet. Men det blir aldrig så länge som fem minuter, nej se för mamma orkar inte höra på gapandet. Idag fick jag dock en idé.

Eftersom Oswaldo älskar att se sig i spegeln stöttade jag helt enkelt upp en liten handspegel mot en kudde så han kunde titta på sig själv. Visst, han blev arg efter en stund ändå, men han låg i alla fall och pratade med sig själv ett bra tag innan han skrynklade ihop sig!


Fåfäng redan vid tre månaders ålder...

tisdag 6 september 2011

Ikeamästaren

De senaste 48 timmarna har jag monterat inte mindre än fem ikeamöbler. Okej okej, två av dem var rullgardiner och räknas inte riktigt som möbler men det var inte helt lätt att skruva upp dem så jag räknar dem ändå! Jag är i alla fall himla nöjd och var rätt nöjd under monteringen också även om det kanske inte verkar så när jag står och spottar och svär över att jag inser när jag är på steg femton att jag använde fel skruv i steg två så jag måste plocka isär hela skiten igen.

Däremot har jag knappt packat upp någonting ännu förutom mina kläder och lite köksgrejer men skitsamma. Jag har ju sett till att Niklas har någonstans att ha sina skivor (han har suttit och funderat på vilken hylla han ska ha och vilken ordning han ska ställa sina skivor i sedan vi bestämde oss för att flytta ihop ungefär...)

lördag 3 september 2011

Pluggångest

Jag sitter och funderar på hur jag ska lösa allt nästa termin. Planen är att jag ska börja plugga igen och Niklas ska vara föräldraledig, men frågan är vad tusan jag ska plugga egentligen. Jag vill läsa bibliotekarieprogrammet på Borås högskola, som finns på distans. Problemet är att man måste ha 60 högskolepoäng sedan innan och jag har ju fortfarande inte avslutat mina studier från vårterminen (graviditetsdemens, kan man inte hålla en tanke i längre än sju sekunder kan man inte skriva hemtentor eller uppsatser...).


I slutet av månaden ska jag gå om en trepoängskurs som jag missade helt i våras och sen tänkte jag försöka göra mina inlämningsuppgifter som jag fortfarande inte lyckats avsluta. Men då har jag fortfarande uppsatsen kvar och den kommer jag inte kunna skriva till i vår, det finns inte en chans. Så. Då är frågan - hur ska jag lösa det här? Ska jag läsa något annat så länge? Just den här distansutbildningen går bara att söka till på vårterminen så missar jag den här våren så måste jag vänta till 2013. Tror ni man kan ordna något slags uppskov och skriva min uppsats under första terminen istället? Utbildningen är bara på halvfart så det borde kunna gå. Ska jag skita i det och försöka hitta ett jobb och jobba ett år istället och låta bli att slösa csn-pengar? Finns det några jobb ens? Fyfan vad jobbigt allt ska vara då!