onsdag 28 mars 2012

Vårdepp

I dag var ingen bra dag. Jag tror det är för att det börjar bli vår på riktigt, av någon anledning blir jag deppig varje år vid den här tiden, vid min födelsedag den fjortonde april brukar jag vara ett labilt vrak och börja tjuta för minsta lilla motgång. Lite dumt för på våren borde man ju vara glad, men jag tror det är lite det som är problemet. Våren ger mig prestationsångest och kulmen nås liksom vid min födelsedag för då ska man minsann VERKLIGEN vara glad. I dag har Niklas fått hjälpa mig med min dator eftersom jag fortfarande inte kommit in i den här Mac-grejen. Det lät ungefär såhär:

Jag: DET FUNKAR JU INTEEEEEHEHEHEHEHEHEEEEEEEEE!!!!
Niklas: Men om du gör såhär [pedagogisk förklaring].
Jag: Åh. Okej. Tack.

(fem minuter senare)

Jag: JÄVLA SKITHELVETE DET FUNKAR JU INTEEEEEEHEHEHEHEHEHEHEEEEE!!! BETALAR MAN TUSENTALS KRONOR ÄR DET VÄL INTE FÖR MYCKET BEGÄRT ATT DET SKA FUNKAAAAAAAAAA WÄÄÄÄÄH!!!
Nikas: Alltså du vet det där vi gjorde förut. Gör så igen och så [ny pedagogisk förklaring]
Jag: DET FUNKAR ÄNDÅ INTEEEHEHEHEHEHEHE
Niklas: Men nu gjorde du sådär, gör såhär som jag sa istället.
Jag: Åh. Okej. Tack.

Och så om och om igen hela eftermiddagen ungefär. Att Niklas inte mördat mig är ett mysterium men jag är väldigt tacksam för detta. Hoppas det blir bättre i morgon.

söndag 25 mars 2012

Tuff_unge_11

Oswald har invigt sin nya vårjacka och fått ett par solglasögon eftersom han hatar den starka solen. Sjukt snygg är han.

BTW (H)

Och BY THE WAY HALLÅ! Tänkte bara informera er om att jag blev klar med en skoluppgift DAGEN INNAN DEADLINE häromdagen. Jag höll på att dö av präktighet och sen bah väntade jag med att skicka in den då jag inte ville ge mina klasskamrater komplex.

lördag 24 mars 2012

Gödsel och gamla vagnar och sånt ni vet

Oswald och jag åkte till Mantorp. Vi hängde runt i det fina vädret, och så kom bästa Katja Kaj och vi tittade på bilder från gården för länge sen och på gamla hästkärror och slädar. Det var en bra dag.


Oswald utanför porten.


Häng med morbror på gräsmattan. Zooma gärna in på Oswalds snygga min.


Och häng med morbror, morfar och lillmoster.


Och mormor.


Rött, fint ljus och skrot.


Och en gödselstack i fint ljus. Det blev dock inte lika fint på bild men skitsamma.

fredag 23 mars 2012

Blöjrumpan


Nackdelen med tvådelad pyjamas är för övrigt att pyjamasbyxorna inte alltid hänger kvar till morgonen. Om ni undrade.

En helt vanlig... morgon...

Jag skrev ett blogginlägg om lördagsmornar:

"Det här med lördagsmornar. För ett och ett halvt år sen skulle jag kanske börjat masa mig upp framåt tvåtiden för att kunna hinna till Systemet innan de stänger klockan tre. En ganska skarp kontrast till, till exempel, denna lördag då jag sitter nyduschad och påklädd klockan åtta och tittar på Gomorron Sverige med min familj, i väntan på att klockan ska bli halv tio så vi kan ta bussen till Mediamarkt så Niklas kan köpa den nya iPaden.

Kontraster ni vet."

Sen insåg jag att det är fredag i dag.

tisdag 20 mars 2012

Bra vs dåliga nyheter

Dagens dåliga nyheter: restskatt
Dagens goda nyheter: restskatten var bara på 63 kronor. Så det är betalt och fixat nu.

Jag hade dock hoppats på att få massor av pengar tillbaka på skatten eftersom jag jobbade så lite förra året. Jag tänkte liksom inte på att även föräldrapenning räknas som en slags inkomst. Och att min arbetsgivare alltid betalar in så lite skatt som de bara kan av okänd anledning. Ska nog säga till om det om jag jobbar något mer i framtiden.

Hade varit fint med några tusen i restskatt alltså, min plan var att leva på det i sommar. Får hoppas att föräldraledighetsdagarna räcker istället.

måndag 19 mars 2012

The Assman

Kommer ni ihåg Oswalds dikt till mig, "Åh mamma"? Nyss skrev Niklas en dikt till Oswald:

"Åh Oswald åh Oswald
din tand är så vass
din mage så stor
Du är en Assman*"

(Niklas håller just nu på och spelar Maffia II och gör om alla bilar han snor så det står "ASSMAN" på registreringsskyltarna. Jag tycker dock att de bidrar till att spelet blir lite orealistiskt, yeah right att man inte märker att en rosa bil med ASSMAN på plåtarna skuggar en liksom...)

lördag 17 mars 2012

Snarkwald

Idag är Oswald och jag ensamma hemma, det går sådär. Oswald har trillat ner från sängen som, som tur är, bara är typ 30 cm hög så han slog sig inte mer än att det blev en liten rodnad på huvudet. Jag håller dock noga koll på honom och har lusläst sjukvårdsrådgivningens hemsida och håller koll så han inte börjar spy eller tuppar av eller nåt. Förutom detta är han dessutom förkyld som tusan och hade lite feber tidigare idag. Nu ligger han dock och snarkar i vagnen och han har varit på strålande humör så det är nog lugnt.



Oswalds bästa aktivitet är numera att gå runt i lägenheten. Han kan förstås inte gå själv utan vi får hålla i armarna på honom så han håller balansen och vi får ryggskott och så springer han runt runt runt och ibland stannar han, sätter sig på rumpan och undersöker hjulen på Niklas stol eller nåt sånt. Dökul tycker Oswald, skitjobbigt tycker jag personligen.

fredag 16 mars 2012

Makarongerna är tillbaka

Idag firar Niklas och jag årsdag! Jag har inte så stor erfarenhet av sådant firande eftersom jag tidigare i regel varit tillsammans med personer som antingen a) inte bryr sig eller b) förresten omöjligt kan komma ihåg sådant. Eftersom jag var dögravid vid förhållandets tillkomst och en smula förvirrad hade jag inte  en aning om vilket datum det var. Niklas blev dessutom så förolämpad när jag frågade att han vägrade tala om det för mig. Därför inhandlade jag en present i slutet av januari för säkerhets skull för att ha något att ta till om jag fick en årsdagsöverraskning hux flux. Sedan gjorde jag förstås lite efterforskningar och kom fram till att antingen skulle det vara idag eller imorgon och eftersom jag hatar att vänta så fick Niklas House of Leaves av mig idag! Vi får se om han gillar den, av beskrivningen jag fått av lite kurskamrater verkar den likna ett tv-spel Niklas gillar så det borde bli bra.

Själv fick jag två grejer jag önskade mig, nämligen randiga sugrör från Lagerhaus och en låda makaronger! Skitmånga med pistagesmak, pistagemakaronger råkar vara bland det godaste jag vet. Jag blev nästan lite besviken när jag smakade makaronger första gången eftersom det var så hypat i bloggvärlden och jag ställt in mig på att dissa det. Och så var det dögott. Tusan.

DSC_3145
Tyvärr hann vi ta varsinn innan bilden togs. Nu har jag ätit tre (fick lådan för tio minuter sen ungefär) och börjar må illa. Ska nog gömma den för mig själv och laga lunch istället...

Om att ha med meningen "Om ett träd faller över en blogg med noll besökare, låter det då?" i en hemtenta

Som jag nämnde häromdagen så håller jag på och skriver en hemtenta just nu. Den är vad man i allmänhet brukar kalla ganska jäkla tråkig. Tyckte jag tills för en stund sedan då jag insåg att min kanske i allmänhet rätt värdelösa kunskap om bloggar och bloggande går att applicera på en fråga om teknikens och då framförallt datorers inverkan på människors skrivande. TJOHEJ sa jag och skrev tre handskrivna sidor på en halvtimme. Häromdagen satt jag och tragglade en hel dag för att få ihop fem. Så nu blir det kanske klart i tid ändå, hurra för mig!

Hur nöjd min föreläsare blir är oklart. Men han får tåla't.

torsdag 15 mars 2012

Toalettmarodören

Niklas och jag tittar på Lyxfällan. Det är ett yngre par med en liten son som är med. Pappan är tatuerad på armarna, stora tribals över hela underarmarna.

Niklas: Stackars unge, växa upp med de där ligisterna!
Jag: Vaddå, är man ligist bara för att man är dålig på att hålla reda på sin ekonomi nu?
Niklas: Ameh, det ser du väl på tatueringarna!
Jag: Äh... Vaddå jag är ju tatuerad, är jag också ligist eller?
Niklas: ...
Jag: Nå?
Niklas: Ibland kanske.
Jag: Jaha, närdådå?
Niklas: När du hoggar toan.

Fina grejer

Idag kom mitt laptopfodral, nu är jag störtkär och även nöjd med att jag inte behöver bära datorn i ett vadderat kuvert (som jag gjorde till skolan i måndags, datorn är så ny och fin att jag är lite rädd för repor...). Fodralet har jag köpt på Etsy, av den här säljaren!




Annars då? Jo Oswald har en ny hobby. Öppna och stänga luckor. Dökul. Lägg märke till den bortglömda stackars Sofie-Giraff på golvet...

tisdag 13 mars 2012

De, dem, dom

Vad ska jag hitta på den närmaste veckan då? Jo jag ska skriva en rapport om en språkfråga. Jag känner så där spontant att det är svårt att hitta på något att skriva om. Först tänkte jag att jag skulle kartlägga debatten runt det nya pronomenet hen, men eftersom de mest sakliga argument emot användandet av hen som jag hört hittills är "alltså hen betyder faktiskt höna på engelska" och "vad fånigt och onödigt" så känns det som att det inte skulle bli så mycket mä't. Så jag tänkte skriva om de, dem och dom istället.

Vi får se hur det går det hära. Om ni har något roligare förslag så tipsa gärna, jag känner mig verkligen inte peppad på det här alls.

måndag 12 mars 2012

Lite osammanhängande såhär på kvällskvisten

När man är så trött att man knappt kan hålla ögonen öppna, då borde man sova istället för att läsa bloggar.

Idag har jag gjort en muntlig redovisning i skolan, med PowerPoint-presentation! Jag var jättestolt över att jag fick till det. Niklas retade mig när jag kom hem och berättade att jag var den enda i klassen som använt PowerPoint och sa att jag var en brown noser. Det gick inte så bra för jag var inte särskilt väl förberedd, men texten på skärmen kom inflygande från alla håll och kanter och det är ju faktiskt det som räknas.

På eftermiddagen pluggade jag inte som jag borde utan blev bjuden på glass på Ben & Jerrys-glassbaren. Det var avgjort bättre.

söndag 11 mars 2012

Sen åt jag en påse chips


Kollade på schemat och sa "niiiiiice jag är ledig hela veckan efter imorgon!!!"

Kollade på schemat igen och insåg att jag ska skriva en debattartikel, en rapport och en hemtenta inom de närmaste tio dagarna. Tog tillbaka föregående uttalande. Skit.

Mörkrädd

Tack för alla uppmuntrande kommentarer på internationella kvinnodagen-inlägget. Jag blev jätteglad.

Oswald och jag har varit i Mantorp hos mina föräldrar över helgen, eftersom Niklas jobbat natt. Jag har tyvärr inga bilder att visa för alla blev skitdåliga... Oswald har skött sig ovanligt bra och det har varit väldigt skönt. Dock har jag fortfarande problem med att jag är så himla mörkrädd! När vi är där sover vi i ett annat hus än det mamma och pappa bor i, som ligger en bit bort, och jag är livrädd när vi går ner dit. Eftersom det står tomt annars så får jag för mig att det ska ha flyttat in nån galen mördare eller illasinnad mutant ala X-files så jag fortsätter vara livrädd när jag går runt i huset och kollar under alla sängar och bakom duschdraperiet så det inte står någon där. Medan Oswald bara vill sova och dessutom blir skärrad av att jag är halvt panikslagen.

Igårkväll fick jag lov att be mamma följa mig ner till huset för att jag inte vågade gå själv med Oswald... Så himla fånigt! När jag bodde hos mamma och pappa bodde jag ensam i det där huset i två år, man kan tycka att jag borde vara van sen dess.

Det jag tycker är mest jobbigt är väl att det känns som att jag borde ha växt ifrån det där vid det här laget. Men jag kan ju inte vara ensam om att vara såhär rädd trots att jag inte är sju år längre?

fredag 9 mars 2012

En person som råkar vara bäst (jag)

Ni vet när man vaknar tjugo i sju av att en pigg bebis petar en i näsan och man masar sig upp, går på toa, byter blöja, letar leksaker, funderar på frukost, startar datorn, kollar mailen och mailen bah "Godmorgon Julia, visste du att du fick VG på din skitsvåra grammatiktenta eller??!!!??!?!?!?!!?!!!?!?!???!!!"*

Då känner man lite såhär:

Oj vilken morgon! (Ingemar Nordströms Saxparty 8)

* bara för att jag råkar äga på grammatik kan jag tyvärr inte råda över hur mailen uttrycker sig

torsdag 8 mars 2012

Internationella kvinnodagen, del 2

Idag, på internationella kvinnodagen, väljer Östgöta Correspondenten att publicera den här ledaren. Marika Formgren skriver om hur hon slutade vara feminist i och med att hon blev äldre och visste bättre. Här tänkte jag skriva några tankar texten väckte hos mig, utifrån några citat. Ha gärna överseende med det här inlägget, jag brukar aldrig skriva om politik eftersom jag helt enkelt inte är bra på det, men nu är jag arg. Och gör ett undantag. Jag hoppas på att några duktigare debattörer, t.ex. Fanny, Hanna Fridén eller Lady Dahmer skulle kunna skriva bättre svar.

Säkert spelade det roll att tidsavståndet växte till de sexuella trakasserier som förekom i min högstadieklass, och att jag sedan dess aldrig mer har råkat ut för sådant beteende från män.
 Det här är ett så himla underligt resonemang tycker jag. Jag har svårt att tänka mig att Marika Formgren aldrig hört talas om att någon annan blivit utsatt för sexuella trakasserier, är det så enkelt att om hon inte  utsätts för det så existerar inte problemet? Är det detta som menas med att "feminismens kollektivistiska tänkande eller dess marxistiskt inspirerade könsmaktsordning" inte passar henne? Är det detta som är individualism, att ett problem som inte berör mig är per definition oviktigt? Bra då vet vi.

Allra störst roll tror jag att själva vuxenblivandet spelade. Den feministiska offerkoftan passade fint när jag var ung, vilsen, utan jobb, inkomst eller säkra framtidsplaner. För varje steg mot ett ansvarstagande vuxenliv passade den dock sämre. I dag, när jag som ledarskribent har viss makt, vore det pinsamt om jag såg mig själv som underordnad och förtryckt.
Än en gång, så när ett problem inte drabbar Marika Formgren personligen slutar det att existera? Kan det vara så att man som framgångsrik, antagligen välbetald ledarskribent inte utsätts i samma utsträckning för till exempel sexuella trakasserier som en lågavlönad undersköterska eller kvinnlig snickare eller brandman för att man helt enkelt rör sig i andra kretsar där det inte är lika vanligt?

Men det var inte bara jag. Det hände något med feminismen också. Jag älskade att läsa Nina Björk, Åsa Crona och andra feminister. Mer än att stärka min feministiska övertygelse utmanade de mina tankar, tvingade mig att rannsaka mig själv och min roll i könsrollspelet. //   Det gör inte Maria Sveland och de andra nutidsfeministerna. Deras offerkoftor sitter så tajt att de bara får ur sig självömkan och att allt är "nånannans" (männens) fel.
Att rannsaka sin egen roll i könsmaktspelet är naturligtvis viktigt, jag tänker till exempel ofta på att jag inte vill ge Oswald några tråkiga fördomar om hur kvinnor ska vara och försöker "shake it up" lite mer. Men drar man Marika Formgrens resonemang till sin spets kommer man ju än en gång till det här att vill du inte bli våldtagen, gå inte genom parken när det är mörkt och ta för guds skull på dig en längre kjol. Och för övrigt. Det är inte männens fel. Det är könsmaktsordningen.

Jag kommer att sjunga Åh åh åh tjejer för mina döttrar i dag, och tänka att jag gärna skulle kalla mig feminist om det handlade om kvinnorna i Saudiarabien eller något annat land där det finns ett reellt kvinnoförtryck.
Här tänker jag nöja mig med en länk till ETCs artikel Jämställdheten i Sverige i dag 2012 och en liknande undersökning i Damernas Värld.

Slutligen skulle jag vilja rekommendera Marika Formgren att läsa t.ex. Feministbiblioteket som är en blogg som drivs av en liberal feminist aktiv inom Folkpartiet, om det nu känns omöjligt för henne att ta till sig texter skrivna från fel "politiska planhalva".

Och så tänkte jag bara säga att Corren faktiskt borde skämmas lite för att de väljer att publicera en sådan ledare på internationella kvinnodagen, en dag som man ska uppmärksamma orättvisor, inte sopa dem under mattan.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag har två grejer att länka med anledning av detta, dels Hanna Fridéns krönika om hur man som feminist ofta blir kritiserad om man inte engagerar sig i mansfrågor och dels Killing Us Softly 4, som är en föreläsning av Jean Kilbourne om hur kvinnor objektifieras i reklam och vilka konsekvenser det har i samhället:





Håll till godo!

Förra året bitchade jag för övrigt om att man inte ska gratulera kvinnor på internationella kvinnodagen. Det tycker jag för övrigt fortfarande.

onsdag 7 mars 2012

Hurra hurra hurra!

Ni vet när man var liten och det var ens födelsedag och vaknade dödstidigt och låg och bara väntade och väntade och väntade på att familjen skulle tåga in med frukost på sängen och jamåduleva? Det måste ha varit det som hände Oswald i morse, och jag hade helt glömt bort att det var hans niomånadersdag!

Tänk, nu har han varit längre utanför magen än han var inuti.


Öppet brev till Oswald från hans mamma

Kära Oswald!

När jag går och lägger mig tidigt betyder det i regel att jag vill få sova längre, inte att jag vill sova lika lång tid men gå upp tidigare. Alltså, när jag kröp ner i min säng vid tjugo över nio i går var det inte för att jag ville bli väckt av en superglad och pigg bebis tio i fem. Visserligen är det ju trevligt när du är glad och pigg istället för dödligt förbannad, men vid tio i fem är jag dödligt trött och inte på humör.

När jag sedan försökte få dig att somna om genom att amma dig stötte vi på ännu ett problem, som jag bara kan uppfatta som ännu en miss i vår kommunikation. Därför vill jag klargöra ännu en sak - hänger jag fram en tutte tio i fem på morgonen betyder det i regel att jag vill att du ska snutta en stund så du somnar om, inte att jag gärna vill att du ska bita i den med din sylvassa tand. Det vill jag visserligen inte någon annan tid på dygnet heller, men det är större risk för att jag är en smula oförlåtande tio i fem på morgonen.

När du slutligen somnade om, efter att ha terroriserat mig (i allra största välmening förstås) i en halvtimme var det försent - trots att jag var dödstrött kunde jag bara inte somna om. Jag räknade får och hästar och till slut demoner från Buffy the Vampire Slayer, men kunde inte somna om utan låg och tänkte på, tja mest hur gärna jag ville sova.

När jag äntligen började känna att nu, nu somnar jag nog, då. Då ringde väckarklockan.

När jag gick upp för att klä på mig låg du kvar och sov jätteskönt. Snarkade lite och smackade i sömnen.

Det är inte okej.

Med vänliga hälsningar,

Mamma

tisdag 6 mars 2012

Min och Oswalds förlåtturné

Emma Sundh ber grannen om ursäkt för att hennes katt bajsat på grannens dörrmatta och det var ju ungefär det gulligaste jag sett. Detta påminner även om ett allvarligt faux-pas jag gjorde för ett tag sen. Jag stal nämligen en tvättid.

(konstpaus för att ge plats åt upplockande av tappade hakor)

Ja, det är ju en sån där grej man bara inte gör, men jag behövde verkligen tvätta och personen som bokat hade inte börjat tvätta när en timme av tvättiden gått så jag tyckte att det kunde vara fritt fram. När jag kom ner till tvättstugan några tvättar senare satt det en arg, arg lapp på dörren som lydde ungefär "HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT RESPEKTERA ANDRAS TVÄTTIDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!". Då fick jag dåligt samvete och insåg att jag kunde välja en av två handlingslinjer här.

1. Fortsätta tvätta och ha dåligt samvete resten av dagen.
2. Utrymma tvättstugan, leta rätt på den arga otvättaren och be om ursäkt och bjuda på kola.

Eftersom jag är så mesig klädde jag på Oswald en ren body (han hade just spytt ner sig nämligen), slog en rosett runt en påse kolor och gick för att be om ursäkt. Tyvärr visste jag ju inte var otvättaren bodde eller ens hette eftersom det var en arg lapp av den anonyma sorten, så jag började helt enkelt plinga på hos grannarna lite random och frågade om de fått en tvättid stulen på senaste tiden. Detta hade den angenäma effekten att jag vann massor av goodwill-poäng hos grannarna. De tyckte nämligen det var det snällaste de hört talas om att be om ursäkt för vållande av annans arga lapp och dessutom blev Oswald på skitbra humör av att få höra av främlingar att han var urgullig.

När jag väl hittade den förorättade stackaren blev han helt förvirrad. Jag bad om ursäkt och försökte bjuda på mina kolor, men han blev helt generad och ville inte ta emot dem. Det var nästan så att han bad om ursäkt i slutändan, jag tror inte att man som arg lapp-skapare i regel väntar sig att konfrontera mottagaren av lappen. Sen klämde han Oswald lite försiktigt på låret och sa att han var en välväxt rackare, varpå jag gick hem och sorterade min rena tvätt. Och åt upp mina kolor.

Befriar världen från arga lappskrivare, en trappuppgång i taget

An instructional video on how to make sausages!

Och apropå Seinfeld. Förut pluggade min vän Kajsa på LiU i Norrköping, vars campus ligger två kvarter från där Niklas, Oswald och jag bor. Därför brukade Kajsa passa på att komma hem till oss på lunchen ibland och äta hos oss och nån gång hade hon även med sig sin klasskompis Johannes. Jag tyckte det var supertrevligt men Niklas var lite mer tveksam.

"En vacker dag", sa han. "En vacker dag kommer du komma hem och finner att Kajsa och Johannes står i vårt kök och gör korv!"


Voulez vooooouuuuuuuuuus


Idag är Oswald och jag i Paris. Käkar lite croissanter och sånt där ni vet. Pratar franska gör vi också, lite som Kramer i Seinfeld.

 

Trailer Trash Brooks

Igår var jag rolig. Niklas hade fått hem en låda med skivor och skulle lyssna på en av dem och satte på den här låten. Jag tyckte den lät precis Bitch med Meredith Brooks. Niklas blev inte glad men fick lov att hålla med om att det var typ precis samma basriff eller vad det kan vara. Moahaha.

måndag 5 mars 2012

Idaug

Idag har jag gått i skolan och skolkat från en föreläsning som verkade meningslös. Hade skitbråttom till campusbussen och glömde lunchlåda, temugg och bok hemma. Men jag hann med bussen i alla fall så det var ju alltid nåt.

Jag. Suddig. Det var för kallt så jag fick ha tjockstrumpor över som kliade hela dagen.

Två företeelser jag gillar: Oswald och Wallmans. Niklas ville inte vara med för jag sa att han tog fula bilder på mig, han hämnades således genom att säga att jag tog fula foton på honom och kliva ur bilden.

Och så snälla för min skull

Annars så tycker jag även att ni ska börja följa den här bloggen med Bloglovin, om ni använder det. Det gör ni genom att klicka HÄR! Om ni i vanliga fall följer bloggar via blogspot så finns en länk i menyraden, till höger. Där finns även nån RSS-läsarlänk.

Pinsam ovetskap

Jag funderade lite igårkväll på det här med pinsamma grejer man tror att man vet. Till exempel är min pappa expert på att lura i sina barn kunskap som visar sig vara rent lur. Det är alltid lika pinsamt när man hävdar något som är helt uppåt väggarna och blir rättad, och man säger "jamen min... Pappa... Just ja..." Först då inser man att man blev lurad vid nio års ålder och sedan inte funderat mer på det och således inte själv insett att man blivit itutad något dumt.

En annan grej som är lite pinsam. Jag trodde fram till förrförra hösten att en taxidermist var en som jobbade på Skatteverket. Möjligen med att granska hudläkares deklarationer. Först när Niklas och jag var och såg en skitkonstig film där en brud hade som hobby att stoppa upp småfåglar fattade jag.

JAHAAAAA! utbrast jag.
Schhhh! sa hela biosalongen.

Har ni några sådana dumma grejer ni trott att ni vetat som var helt uppåt väggarna?

söndag 4 mars 2012

Ny blogg nya tag. Kanske.

Hej hej, välkomna hit! Det är inte riktigt som vi är vana vid men jag tycker nog det är bättre på många sätt. Designen är ju inte alls lika fin som på gamla Vladimir Brusilov-bloggen eftersom jag fått försöka knåpa själv. Den gamla designen av Karin kommer jag sakna men det var några smågrejer jag hade velat ändra och det klarade jag inte ut själv, så nu fick det bli sisomsåhär! Det gamla namnet var dessutom ganska hopplöst eftersom det dels var svårstavat och dessutom felstavat. Så nu får det vara Ljuva Julia lite ironiskt sådär. Lättare att stava i alla fall. Om något ser konstigt ut kan ni väl hojta till, jag har inte kollat designen i någon annan dator och har ganska hög upplösning här tror jag så det kan hända att det ser konstigt ut om man har lägre. Säg till bah.

Söndagsmat



Ellen frågade efter receptet på kikärtsbiffarna jag lade upp bild på för nån vecka sen och nu har vi äntligen ätit det igen så jag kunde ge en lite bättre beskrivning! När jag flyttade hemifrån och började laga mat störde jag mig på att recepten var så korthuggna, jag som inte kunde laga mat ALLS ville helst veta vilken värme det skulle vara på stekpannan och exakt hur mycket det skulle vara av varje ingrediens, så nu har jag skrivit en lite längre, svamligare beskrivning här. Om ni tycker det känns jävligt jobbigt när ni bara vill veta på direkten hur man gör kan ni scrolla ner lite så finns en beskrivning som är lite mer rakt på sak längre ner.

Kikärtsbiffar, ca 8 st 2 burkar kikärtor

  • 1 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 2-3 msk hackad persilja (helst ska man ju ha färsk, men jag har börjat köpa små kartonger med fryst persilja och basilika eftersom det är så smidigt att ha hemma, funkar också himla bra)
  • 1 ägg
  • lite ströbröd, på en höft kanske 2 msk-1/2 dl?
Och så salt och peppar och lite olja att steka i. Så klart. En stavmixer är också bra att ha, eller mixer överhuvudtaget kanske. Man kan ju mosa kikärtor med gaffel men det är SÅ. JÄVLA. TRÅKIGT plus att man får ont i handen så jag rekommenderar det inte.

Och såhär går det till!

1. Hacka lök och vitlök (eller pressa i vitlökspress, min pappa säger att man absolut ska hacka vitlöken istället men jag hatar att hacka saker och undviker det således om möjligt) och skölj av kikärtorna. Lägg i en skål tillsammans med persiljan och salt och peppar och mixa tills det blir lite mera smet över't.

2. Ha i ägget och gegga runt lite. Man kan lätt tro att det ska gå utan ägg för det blir rätt smetigt, men ha i det jäkla ägget för guds skull för det blir så himla smuligt annars och man blir skitsur och det blir inte alls lika fint att fota till era bloggar, jag lovar. När ägget är i blir det lite väl smetigt och därför rekommenderar jag att man har i lite ströbröd. Maizena brukar de ofta skriva att man ska ha i när man kollar på recept men det är inget jag brukar ha hemma. Om ni har det kan ni ju alltid testa med det istället, det kanske blir döbra vad vet jag! Ströbrödet får man ha i lite på känn, jag brukar hälla i lite direkt från paketet och känna efter i smeten lite och ha i mer om det fortfarande känns så kletigt att det inte riktigt håller ihop ordentligt.

3. Värm en stekpanna med lite olja i, jag brukar ha den på fyran så blir det lagom. Forma lite smet till en boll och platta till så den blir ca en cm tjock. Förra gången gjorde jag dem mycket tjockare och då blev det inte så bra, de var fortfarande mjuka i mitten och det var lite som att äta stekt hummus, vilket i och för sig inte låter äckligt och det var det väl inte heller men det var inte så biff-aktigt. Stek tills det blir lite färg, vänd, upprepa. Klart! Vi åt biffarna tillsammans med klyftpotatis och smaksatt creme fraiche (parmesan vitlök MMMM!) men det måste man ju inte.

Jag tycker de här biffarna är lite trista om jag ska vara helt ärlig. De skulle säkert bli godare om man har lite mera kryddor i, så det ska jag testa i framtiden. Testa ni också vetja, spiskummin tror jag skulle vara jättegott t.ex.


Och så den korta versionen:

Kikärtsbiffar, ca 8 st

  • 2 burkar kikärtor
  • 1 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 2-3 msk hackad persilja
  • 1 ägg
  • ströbröd
  • salt, peppar och olja att steka i
1.Mixa kikärtor, hackad lök och vitlök samt persilja. Salta och peppra.
2. Blanda med ägget till en smet. Tillsätt ströbröd efter behag.
3. Forma till ca 1 cm tjocka biffar, stek på medelvärme tills de får färg.
KLART!




lördag 3 mars 2012

Skön lördagsmorgon

Idag fick jag sovmorgon, tack vare att jag dragit ner persiennerna (jag glömmer alltid det) så sov Oswald lite längre än till sju idag eftersom solen inte väckte honom. Dessvärre hade jag glömt att stänga sovrumsdörren så solen letade sig in från köksfönstret i stället så vi gick upp kvart i åtta, men ändå! Nu sitter jag och läser bloggar och äter yoghurt medan Oswald sitter och jobbar med sitt (skramlar med sitt gym och fiser). Skönt.


Smickrare där!


Ibland känns det som att spammarna är de enda som förstår mig.

fredag 2 mars 2012

Nöjd_östgöte_89

Sen vill jag bara passa på att nämna - kudos till småbarnsföräldrar som tar med sina ungar på riktiga resor eller vad man ska säga. Vi tog med Oswald till Malmö och var borta i kanske 32 timmar. Ebba von Sydow tog med sig Marianne till New York, fattar inte hur de gjorde det där alltså. Men det är väl en annan grej om ungen, och inte minst föräldern, är van. Själv åker jag ju utanför Östergötlands gränser max två gånger om året liksom.

Skånwald

Onsdag-torsdag var Niklas, Oswald och jag i Malmö alla tre. Niklas skulle gå på en spelning på Debaser och Oswald och jag passade på att följa med så vi kunde hälsa på min syster Kiki. Hon har bott i Malmö hur länge som helst nu, säkert sju-åtta år, och jag har varit där och hälsat på... två gånger nu. Sjukt dåligt alltså. Men i alla fall.

Jag var rätt orolig för hur det skulle gå att resa med Oswald, dels för att han varit så gnällig den senaste veckan och dels för att, tja, han brukar ofta bli väldigt grinig när vi är iväg. Hemma hos mina föräldrar är det alltid himla gnälligt men jag tror det är mycket för att jag oftast åker dit med honom ensam, utan Niklas, och då blir jag väldigt stressad och trött av att inte kunna lämna över honom. Tyvärr duger inte mormor och morfar riktigt lika bra som Niklas nämligen och Oswald får alltid världens separationsångest så fort jag lämnar rummet. Vilket gör en sån liten grej som toalettbesök väldigt krångligt.

Malmöresan gick dock över förväntan! På vägen ner upptäckte vi en väldigt vass liten tand (Oswalds första) i underkäken vilket ju förklarar grinigheten, och på något sätt är det ju alltid lättare att stå ut med gnäll om man vet varför det gnälls. Dock var han inte särskilt gnällig alls utan mest nyfiken. Han hängde ut över kanten på vagnen och charmade förbipasserande med sitt dregliga leende och skötte sig jättebra på vandrarhemmet och sådär.

När han skulle äta sin lunch i vandrarhemmets kök dök en engelsktalande tjej upp och ojade sig över hur gullig Oswald var och hade hux flux nappat åt sig honom och sprang runt och jollrade med honom och visade upp honom för sina reskamrater. Jag var säker på att det skulle ta hus i helvete då Oswald inte alltid accepterar att bli omkringburen av främlingar, speciellt sådana han känt i fem sekunder liksom, men han tyckte det var skitkul och charmade varenda en som kom i hans väg. Lustigt! Det är väl lite så man ska ta honom helt enkelt, med sprudlande entusiasm. Han hatar när folk liksom inte riktigt låtsas om honom, vilket jag märkt är vanligt bland mina bekanta som inte är vana vid barn. Vilket jag i och för sig har full förståelse för.

I alla fall, resan gick döbra och vandrarhemmet (STF Vandrarhem Malmö City) kan vi verkligen rekommendera. Om jag ska dela med mig av resetips (nu var det ju bara ett dygn och några timmars resa men ändå!) om man ska åka iväg med bebis så är mina tips följande:

  • Fixa platsbiljett på tåget. Att flytta omkring med en bebis som i värsta fall var mitt uppe i mellanmålet både tidsmässigt och i mera fysisk bemärkelse när nån dök upp och claimade hens plats är inget kul.
  • Små mellanmålsburkar med fruktsallad. Vi köpte ett fyrpack med sådana, förpackningen var ungefär som sånna här miniyoghurtar som sitter ihop fyra och fyra och de var jättesmidiga att ha med sig. Ungskruttet älskade dem dessutom och bidrog till att humöret höll sig uppe. En annan grej vi köpte som vi inte brukar ha var mini-våtservetter för bebishänder och -ansikten. Sjukt smidigt att torka matiga händer med, men även nerspydda jeans och kängor.
  • Skriv en lista över grejer ni behöver och bocka av. Även om man bara är borta ett dygn är det jävligt surt att komma på att man glömt ta med en extra tröja när man står där med en bröstmjölksspya över vänstra bröstet.
  • Vuxna behöver också extrakläder om de har bebisar med sig, även om de kanske inte soilar sig så mycket. Bebisar behöver två uppsättningar extrakläder, minst. Tänk dig hur många ungen kan tänkas behöva och lägg på en uppsättning till.
  • I Malmö just kan jag för övrigt rekommendera en butik som heter Harmoni Barn, som ligger på Södra Förstadsgatan. De hade superfina, färgglada barnkläder. Och en del svindyra märkesbarnkläder, om man gillar sånt. Köpte i alla fall ett par dösnygga grönrandiga strumpbyxor åt Oswald, strumpbyxor är bästa plagget för de strumporna får han inte av sig och kastar omkring sig så lätt.


Amning på tåget på vägen hem. Oswald har börjat åla runt en massa medan han äter, sjukt tröttsamt. Och lite smärtsamt nu när han har en sylvass liten pigg i käften.

Koncentrerad på min väska på vägen ner. Lägg märke till vattenmuggen i mugghållaren...

Kicken kollar på snödroppar. Det fanns massor! Svåra att få med på bild bara...

Smackwald


Oswald har börjat smacka med munnen när han äter nåt gött. Jag vet inte med er men jag tycker det är sjukt kul, så här kan ni kolla på när han gör det i en minut och tjugofem sekunder. Håll till godo liksom.

torsdag 1 mars 2012

En smärre snilleblixt

Jag kom just på en grej som nån borde uppfinna - tidsinställda sms. När man bloggar kan man ju ställa in när blogginlägg ska publiceras, t.ex. när jag får lust att blogga får jag ofta flera idéer på en gång och skriver ett inlägg om varje och sen ställer jag in att de ska publiceras med en stunds mellanrum eftersom det är roligare att läsa bloggar som uppdateras lite då och då istället för med fjorton inlägg var fjortonde dag.

Kunde man inte fixa så det gick att göra samma grej med sms? På så sätt skulle jag just nu kunna skriva ett sms till min pappa, som sover som en stock just nu och säkerligen skulle vakna om det plingade i mobilen, men ställa in att det inte ska skickas förrän imorgonbitti efter klockan sju. Nu kommer jag istället med 99% säkerhet glömma bort det helt.

Visst en del kanske stänger av mobilen på natten eller så men för säkerhetsskull liksom!