tisdag 29 maj 2012

Instagram för er som inte har Instagram

Sen kanske man ska dela med sig av Instagrambilderna också för er som inte följer på Twitter, är kompisar på Facebook eller ja, har Instagram. Dvs ca noll personer.

Kvällstrött
Morgonpigg

Kvällstrött

Morgonpigg

Klipp klipp klipp

Så här blev det!

God mat

Förmiddagsfika på balkongen

Springskor
Oswald på landet


Oswald och Kajsa

Oswald som enda ungen på öppna förskolan. Gött att slippa dela med sig av leksakerna.

Smartphonens förbannelse

Oswald sover. Det är alltså nu jag borde skriva på min stora roman eller åtminstone på min hemtenta i språksociologi. Det gör jag dock ICKE. P.g.a. har precis fått en iPhone och har således förstått det fantastiska i att lägga "fixar" och få 252 poäng i Wordfeud. Samt charmen i att suga på Rumble, hjälpa en höna flyga i Tiny Wings, lägga upp tusen miljarder bilder på Instagram, twittra om ESC och så vidare.

Vill ni spela Wordfeud med mig? Jag heter MaleCheerleaders. På Instagram heter jag också malecheerleaders. På Rumble heter jag countto10. Hit me.

måndag 28 maj 2012

Så kallad bildbomb.

Alltså jag är så jävla dålig på att få flow i det häringa bloggandet. Hur ska jag någonsin kunna bli bloggkändis om det ska fortsätta såhär? Det känns helt omlöjligt vilket det let's face it antagligen också är. Jag vill ju bara bli rik utan att göra så mycket. Dock kan man inte ens bli bloggkändis om man glömmer bort att blogga då och då. Jaja skitsamma. Jag har varit på landet i helgen och utgår ifrån att ni vill se 3657 bilder på Oswald när han är utomhus. Varsågoda.

Här är Oswald när han klättrar på mig. Det är hans favoritsysselsättning och minen är hans sjukt koncentrerade klättermin. Den visar även att det finns en viss risk att han tänker bita en.

Oswald somnade i knät på morbror med sin beloved vällingflaska i famnen.

Katter, det är skoj det. Jag fick dock sära på dem ett antal gånger då Oswald tyckte det var en bra idé att dra Busan i pälsen.

Vi var även i Linköping. Där tallade Oswald Kajsa på bröna. Vet ej i vilken ålder man bör försöka lära barn att sådant inte är tillåtet.

Ifall ni undrade är det sjukt kul att gunga. Oswald rekommenderar detta.


Mera katt!

Matstatistiken

Har ägnat en rätt stor del av kvällen åt att föra över kvittot från dagens storhandling till ett exceldokument. Varför då, undrar ni kanske? Jo för att kunna föra statistik över vår matkonsumtion förstås! Förhoppningsvis ska jag lära mig göra diagram också, då är min lycka gjord!

Bah "Som ni" (Oswald och Niklas) "ser här ökade vår pestoanvändning avsevärt under sommarmånaderna, vilket kan bero på brist på matlagningsork under årets varmare dagar, det finns dock inga undersökningar som styrker detta antagande varför jag föreslår att vi till nästa sommar ser till att även införa ett system där vi antecknar varför vi väljer att laga den mat vi lagar för att backa upp detta påstående. All those opposed?"

tisdag 22 maj 2012

En vanlig dag i Norrköping jogging/promenadstråk

När hon cyklar förbi och ser mig stå och hålla i broräcket svettig och andfådd ler hon ett medlidandets leende i tron att jag kört slut på mig. Hon skulle bara veta att jag står där och låtsasflåsar och bara har stannat för att jag är rädd för att råka prutta prutten jag har på gång precis när hon åker förbi.

fisig motionär.

måndag 21 maj 2012

Den dåliga föräldern slår till igen


Antal gånger Oswald klämt fingrarna i en låda idag: 2
Antal fingrar han klämt: 3

Vi får se hur många gånger han hinner klämma sig innan jag barnsäkrar lådorna. Jag gissar på några till p.g.a. lathet.

lördag 19 maj 2012

Kvidevitt

Annars då? Jag har börjat twittra sådär en miljard år efter alla andra. Jag kommer ihåg när Twitter var någorlunda nytt och min dåvarande killes storebror försökte förklara vad det var och jag bara INTE FATTADE. Jag bah "det är en blogg alltså?" Han bah "nej alltså, bara 140 tecken". Jag bah "Det är en skitdålig pytteblogg?" Han bah "fast alltså man kan retweeta sånt andra skriver och följa en massa och..." Jag bah "Okej, man kan länka som i en blogg och följa andra bloggar som med bloglovin?" Han bah "... *tog sitt liv*".

Ni hittar mig som julia_granath. Eftersom det är så jag heter.

fredag 18 maj 2012

Modebloggning

Tröja: HM
Accessoar: bebis från min livmoder.
Övrigt: Creepy alienarm på Oswald som av en slump råkar vara det hetaste på catwalken just nu.

Nää men det jag egentligen skulle säga var ju följande: Endel tycker att det är fult att blanda mönster. De tycker bevisligen fel.

Och så tycker ni kanske, sådär kan man ju inte ta kort det är ju typiskt trettonåringar  och förresten ser det ju konstigt ut. Då tycker ni också bevisligen fel!

torsdag 17 maj 2012

Världens bästa soppa

Jag har ju liksom snöat in lite på det här med recept. Just nu försöker vi leva billigt eftersom vi har lite dåligt med pengar den här månaden och då är den här soppan himla bra tycker jag! Skitmycket soppa för typ... en tjuga kanske. Det enda jag vet säkert är att potatisarna kostade 2:45. I alla fall, här kommer det:

Rotfrukts- och linssoppa
1 purjolök
1 morot
1 palsternacka
3 potatisar
1/4-1/2 rotselleri (brukar finnas delade att köpa, annars kan ni ju kolla efter sånna där färdiga förpackningar med "soppgrönsaker", de brukar innehålla en bit rotselleri, en bit purjolök, en palsternacka och 1-2 morötter)
2 buljongtärningar
ca 1 liter vatten
3 dl gröna linser
1 msk (typ. jag vet inte jag höftar alltid. Kanske lite mer?) timjan
matolja, peppar. Salt om ni tvunget måste.
Stavmixer är en bra grej också, man måste inte men det blir ca en miljon gånger bättre.

Gör sisomsåhär:
1. Hacka purjolöken och stek litegrann i ganska mycket olja i en stor kastrull eller gryta. Rör om ibland så det inte steker fast. Hacka upp rotfrukterna och allt vad det är i bitar stora som 1-2 sockerbitar ungefär. Det är inte så himla hankigt egentligen. Stjälp i dem i kastrullen och låt steka nån minut ihop med purjon.
2. Häll på en liter vatten och smula i två buljongtärningar. Koka upp och låt koka i en kvart. Rör om ibland.
3. Häll i linserna, timjan och ev. peppar. Koka upp igen, låt koka en kvart till. Rör om ganska ofta för nu är det lätt hänt att det bränner fast i botten om man inte är försiktig.
4. Mixa.
5. Ät. Gärna med ostmacka till. Om du har en sambo som hatar soppa kan det vara bra att låta honom steka pannkakor till efterrätt så blir han mindre grinig.

Soppan är bebisvänlig förutom buljongtärningarna som ju är fulla med salt. Jag tänker att eftersom Oswald är nästan ett år är det säkert ingen fara men om man har en mindre unge eller är lite nojigare så finns det saltfri buljong att köpa på hälsokostbutiker har jag hört!

Ni får ingen bild på den färdiga soppan för soppa ser i regel sjukt äckligt ut på bild. Har ni ingen stavmixer kan man för övrigt låta soppan koka skitlänge så kokar allt sönder så mycket så det bara är att mosa till det lite med sleven.

Det eviga jämförandet

Apropå det här med ångest över föräldraskap. För flera månader sedan läste jag hos Allt finns alltid (hittar tyvärr inte inlägget nu) om att hon och hennes sambo hade ca inga alls problem med att få sitt barn att sova i egen säng. Hon hade gjort det sen de kom hem från BB och hennes framgångsrecept var att om man litar på sitt barn och dess förmåga att klara saker så klarar de det säkerligen också.

Eftersom jag samsover med Oswald fasthakad vid (för honom) valfri bröstvårta halva nätterna kände jag mig så SJUKT nedslagen när jag läste det. Det var ju säkert mitt fel att satungen vägrar sova i sin egen säng, jag signalerar ju knappast att jag litar på att han kan det när jag halvvaken halv två på natten rafsar upp honom i min egen säng (ofta minns jag inte ens att jag hämtat honom på mornarna så jag börjar allvarligt misstänka att jag börjat göra det i sömnen) och bah "ÄT. SOV." och somnar om. Det är ju skitsamma att jag tycker det är mysigt med samsovning egentligen (fast jag är cirka dödstrött på det ibland t.ex. när jag vaknar med en krokig ryggrad p.g.a. bebis hängandes i tutten). Jag gick och funderade på det i flera dagar och hade dåligt samvete.

Någon vecka senare skrev samma bloggare ett inlägg om att hon läst mycket om att samsovning är så himla bra och att hon fått dåligt samvete och mått dåligt av att läsa om detta. Hennes barn trivs ju så himla bra med att sova i egen säng att de inte ens reflekterat över att de kanske borde stoppa ner henne i dubbelsängen istället! Gjorde hon fel som lät sitt barn sova i egen säng i eget rum kanske?

När jag läste detta föll den berömda polletten ner tror jag. Den andra bloggaren säker=jag osäker. Den andra bloggaren läser andra som är säkra=den andra bloggaren osäker.

Alltså fattar ni vart jag vill komma? Det är så himla löjligt men det går liksom inte att låta bli att jämföra sig med andra när man läser föräldrabloggar. Ibland undrar jag om det är värt det faktiskt. Eller, visst är det värt det. Det är ju sjukt bra eftersom man får lite mer konkreta exempel på hur man kan göra och när man som jag knappt känner några andra som har barn blir det ju ett substitut för att fråga en kompis hur det varit för dem. Men om man bara kunde sluta jämföra sig. Det skulle vara bra. En annan sak som skulle vara bra är kanske lite mer ödmjukhet från föräldrabloggarnas håll. Jag tror vi alla skulle må bra av att ha i åtanke att allt inte funkar skitbra för alla bara för att det funkar för en själv och att det när man handskas med levande varelser som t.ex. bebisar (eller typ hundar för den delen) så finns det liksom inga självklara svar.

Oswald och jag på BB. Ibland saknar jag att sova på rygg.

Jag är en idiot

Sämsta sättet att börja sin dag på är helt klart att öppna kylskåpet och upptäcka att det inte var så smart att ställa frysta blåbär i kylen eftersom det nu runnit blåbärssaft över hela kylen och halva frysen så att allt är lila. Det var INTE lätt att få bort.

onsdag 16 maj 2012

Ansvar schmansvar

Ju mer jag läser vad andra föräldrar känner och hur de uppfattar saker och ting, desto mer fattar jag hur sjukt stort och svårt det faktiskt är. Och framförallt, hur rädd och osäker man är. Alla är säkert inte det. Om Niklas någon gång är osäker så visar han det verkligen aldrig, medan jag alltid måste fråga vad han tycker om allt från om han tror att Oswald vill ha mellanmål eller om han kanske har en hjärntumör för att han tittade lite i kors en mikrosekund alldeles nyss.

På ett sätt är det naturligtvis skönt att han är lugn samtidigt som jag kan finna det oerhört provocerande ibland. Jag lägger trots allt ner en hel del tid på att läsa föräldrabloggar, googla på allt från hur man fasar ut amning till hur man på bästa sätt klipper en bebis tånaglar medan han mest hänger runt och bara gör grejer utan att reflektera över dem särskilt mycket. Kanske delvis för att jag ibland helt skärrad sticker in huvudet i vardagsrummet där han i godan ro spelar Skyrim med en snarkande Oswald på magen och i falsett skriker ut något rön jag just läst på Psykologiguiden och således liksom förser honom med information i all min neurotiska googlingsmani. Men nog ligger det någonting annat där också.

Vi har ju kommit rätt långt när det kommer till jämställdhet och föräldraskap, men nog är det en bit kvar. Visst, när jag går på öppna förskolan med Oswald är det ungefär hälften pappor och hälften mammor (och en och annan mor- eller farfar faktiskt) och visst blir det vanligare att man delar på föräldraledigheten. Men jag upplever det som att jag som mamma på något vis liksom är slutgiltigt ansvarig för alla beslut som tas kring Oswald och hans allmänna välbefinnande. Visst kan det vara olika i olika förhållanden och ha att göra med hurdan man är som person från början också, men kom igen. Man har olika förväntningar på mammor och pappor.

En period hade vi på BVC en sköterska som i princip ignorerade att Niklas var i rummet, även när han ställde en fråga talade hon till mig när hon besvarade den. Ibland ser personer jag träffar i skolan ut som om jag lämnat mitt barn i en korg utanför en främlings trappa när jag säger att jag har en son som är elva månader gammal - om inte du är med honom, var är han då?

Vi försöker ju ha ett jämställt förhållande där vi fördelar sysslor, både föräldra- och hushållsrelaterade, lika. Då känns det på något sätt orättvist att jag ska ha något slags projektledarmentalitetshandikapp på grund av rädsla för att samhället ser mig som mamma som mer ansvarig.




P.S. Jag menar på inga sätt att förringa Niklas bidrag till vårt föräldraskap. Han är fantastisk och gör antagligen mer än jag men utan panik och med hälften av gnällandet D.S.

Tjutigt

Det här med att börja gråta lite när ens unge somnar när man sjunger Vaggvisa för flyktbenägna? Behöver vi ju inte prata mer om.

torsdag 10 maj 2012

Lord Niklas

Nu har Niklas gjort något roligt igen. Han berättade häromdagen att ofta när han beställer saker från utländska hemsidor brukar det finnas en ruta där man får klicka i vilken titel man har, d.v.s. ms, mr och dylikt. När det finns brukar han ibland klicka i dr, för doctor. Han kunde dock inte riktigt förklara varför.

Igår kom det ett brev.


Alltså jag vill gärna kommentera det men vad finns det att säga? Det var kul i alla fall.

Frågeutmaning!

Zahra taggade mig och ville att jag skulle svara på några frågor och jag är ju inte den som är den så här kommer det!

Reglerna är som följer:


- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.



1. Om du fick skaffa vilket husdjur som helst, vilket djur skulle du ha då?
En mops som ska heta Brutus! Det har jag velat ha superlänge. Niklas är dock pälsdjursallergiker plus att vi har tillräckligt att göra med en unge alltså. Om vi flyttar ut på landet vill jag kanske ha en gul labrador istället. Och en häst. En gammal och snäll att rida i skogen med.

2. Vilka tre politiska frågor ligger dig närmst om hjärtat?
Jämställdhetsfrågor, miljöfrågor och att landsbygdens fortsatta varande, eller vad man ska säga. Ni vet, att det ska fortsätta finnas arbetstillfällen utanför storstäderna och så vidare. Kanske. Jag vet inte, jag är inte särskilt politisk aktiv även om jag önskar att jag var det.

3. Hur ska vi egentligen få fred på jorden?
Alltså även om jag innerst inne tror på människans inneboende godhet tror jag inte det kommer hända förrän jorden är sprängd i luften och ingen jord finns längre. Då blir det nog lugnt och fridfullt så det förslår å andra sidan.

4. Vilket var/är ditt favoritämne i skolan? Varför?
Svenska. Jag har alltid gillat ord och att formulera mig framförallt i skrift.

5. Vart ligger den finaste platsen på jorden?
På Östgötaschlätta förstås! Nä men seriöst. Utanför Mantorp. Det finaste jag vet på riktigt.

6. Vem är din bästa vän?
Niklas, Kajsa och mamma tror jag.

7. Vilket är det drömjobb? Alt. vilket är det roligaste jobbet du har haft?
Jag hittar på nya grejer jag vill bli varannan dag ungefär, så det är väl verkligen rätt fråga för mig... Min riktiga dröm-dröm är nog att kunna leva på att skriva, som författare av ett eller annat slag. Det är ju inte så jätterealistiskt kanske, så nu utbildar jag mig till gymnasielärare i svenska och något mer, har inte riktigt bestämt mig för vad det andra ska bli. Jag skulle väldigt gärna vilja bli språkkonsult också, men den utbildningen finns i Umeå, Stockholm och Göteborg och jag vill inte flytta ifrån Östergötland helst p.g.a. sambojobb, bebisar som bör födas upp inom Östergötland för att inte bli nån jävla storstadsdouche, allmän lokalpatriotism från min sida osv.

8. Vad är det mest smärtsamma du någonsin gjort?
Föda barn. Eller snarare öppningsvärkarna, det var fan inte kul azz.

9. Vad är du riktigt rädd för?
Mörkret. Eller ni vet, jag blir rädd för alla möjliga irrationella saker när det är mörkt. Typ varulvar, parasitgubben i Arkiv X, barnätande ögonen-i-handflatorna-monstret i Pans Labyrint, galna seriemördare etc etc. Sen är jag rädd för att det ska hända något med Oswald, eller att jag ska dö så Oswald får växa upp utan mamma.

10. Måste vi verkligen ha en statsminister och regering?
Jag vet inte. Försökte skriva ett längre svar men alltså. Jag vet inte.

11. Om du fick fråga vem som helst vad som helst, vem och vad hade du frågat?
Ingen aning. Men jag skulle gärna hänga med Onekligen-Lisa och prata om att skriva böcker och sånt, sen skulle jag gärna vilja hänga med Kajsa och det ska jag också nästa vecka, och så längtar jag efter Fanny som bor i Karlstad nuförtiden. Kom till Östergötland snart!

Jag orkar dock inte göra några egna frågor. Om någon mer vill besvara de här frågorna kan ni kanske göra det i kommentarerna?

onsdag 9 maj 2012

Bloggbävningar och sånt

Just nu läser jag en kurs som heter "Språksociologi". När jag berättade det för min käre far var hans spontana respons "jag beklagar", men det är faktiskt väldigt intressant. Nyss läste jag till exempel i boken Språksociologi av Jan Einarsson om språk och IT och där togs bloggar upp. Einarsson berättar bland annat att ett ord för när någonting blir mycket omdiskuterat i bloggar är "bloggbävning". Jag har aldrig hört ordet förut men blev helt FÖRÄLSKAD. Vilket fantastiskt ord!

Kan vi inte alla bara komma överens om att börja använda det här ordet? Bra då säger vi det!

Kidneybönbiffar

Jag tänkte jag skulle försöka fortsätta vara duktig på att blogga så här får ni ett recept på mina bästa bönbiffar! På bilden serverade med potatismos, ångkokt broccoli och fusksvampstuvning. Ja det var gott, jag ligger just nu däckad i sängen pga matkoma.

Receptet har jag från början fått från Niklas mormor som jag tror har hittat det på nätet. Skippar man ägget blir de veganska men jag tycker de är svåra att få att hålla ihop då, de blir lite smuliga. Receptet ger ca sex biffar, men då är de rätt stora. Man kan så klart göra dem mindre.

Du behöver:
2 dl torkade/en burk färdigkokta kidneybönor
1/2-1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 buljongtärning
2 msk tomatpuré
1 tsk Sambal Oelek
1 tsk paprikapulver
1/2 tsk spiskummin
(1 ägg)
ströbröd
salt, peppar, olja att steka i

Gör såhär:
Lägg bönorna i blöt kvällen innan de ska användas, koka enligt anvisningarna på förpackningen (vanligtvis 45-60 min). Mixa med stavmixer (eller i matberedare om du är lyllos nog att ha en sån). Hacka lök och vitlöksklyftor och fräs i ganska mycket olja en liten stund, på typ medelvärme, 4/6 brukar jag köra på och sen sänka till 3. Blanda i tomatpurén, Sambal Oeleken, buljongtärningen och kryddorna och blanda ihop det i stekpannan. Låt stekas i några minuter, 2-3 kanske. Blanda sedan ner det bland bönorna så det blir jämnt fördelat och mixa igen.

Om du vill ha i ägg, rör i det. Det kommer bli lite väl kletigt så ha även i ströbröd så blir smeten lättare att handskas med sen. Det är svårt att säga exakt hur mycket ströbröd det ska vara men jag brukar alltid få ha i mer och mer allteftersom man arbetar med smeten.

Forma smeten till biffar, platta ut dem så de blir ungefär 1 cm tjocka. Tjockare än så ska de inte vara för då är det svårt att få dem ordentligt genomstekta. Stek på medelvärme i kanske 10 min, så de får färg i alla fall.

Kan säkert vara gott till vad som helst men den här familjens favorit är med potatismos, brunsås och lingon. Även Oswald äter biffarna med god aptit.

tisdag 8 maj 2012

Nu bloggar jag

Jag har blivit ombedd av min syster att blogga nån gång. Vad jag ska blogga om vet jag inte riktigt men då jag vet att min syster kan bli obehaglig i argt tillstånd kände jag att det var bäst att lyda. Vad har jag haft för mig sen sist? Ingen aning. Jag har mest pluggat. Fyllt år och fått ca finaste tekannan och ett presentkort på "gå till tandläkaren och laga vartenda hål du har och kanske dra ut en tand också när du ändå är i farten? Kör bah kör det är gratis!". Sen har jag i vanlig ordning funderat på min framtid (jag gör det ganska ofta). Och så har jag suttit på balkongen i varmt väder och läst om språksociologi och druckit iste.

Nu orkar jag inte skriva mer, här får ni en bild på mina perfekta scones jag bakade förut och en bild på Oswald när han åker bil iklädd solhatt.