söndag 9 september 2012

Katastrofkalas

Okej. Tidigare idag när Niklas, Oswald och jag kom hem från Ica upptäckte vi en lapp på porten som informerade om att man ska gräva upp rör på vår gata imorgon och att vattnet ska vara avstängt i sex timmar. Gud vad jobbigt tänkte jag först. Sen kände jag hur något vaknade inom mig. Mitt katastrofjag.

"VI MÅSTE HÄLLA UPP VATTEN I FLASKOR OCH BUNKAR!" hojtade jag, som under min lantisuppväxt iakttagit min mor när hon på vintern hällt upp vatten i dunkar för den händelse att vattenrören skulle frysa. Niklas påpekade då att det kanske inte skulle vara ett så himla stort problem eftersom det bara skulle vara i sex timmar och jag själv skulle vara i skolan under denna tid och han och Oswald på jobb respektive dagis större delen av tiden.

Så blåögd. Som om det verkligen skulle vara klart till klockan två bara för att de säger att det ska det! Det vet man ju hur hantverkare är, först kommer de aldrig och när de väl kommer går de på rast eller dyker upp när man står i duschen och åker igen för att ingen öppnar och regnar det så kan de tyvärr inte jobba och jobbar de så åker de när de precis lagom stökat till det värsta de kan.

Så nu har jag hällt vatten i varenda för ändamålet lämpligt kärl jag kunnat hitta och sitter nu och myser, i väntan på katastrofen. Tänker mig att det är så här det känns för Folk som sitter, väl förberedda, i en bunker i väntan på en tromb eller tornado. Hade lätt haft en sån där galen horder-katastrofkällare om jag haft hus och varit amerikan. Nu kan de stänga av vattnet bäst de vill. Jag är redo.

(att de ska sätta upp en tank där alla vattenlösa i grannskapet kan hämta behöver vi inte låtsas om. Jag ska titta på dem genom fönstret och SKRATTA åt de oförberedda pajasarna!)

(nedan: lite av mitt vatten)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!