måndag 27 december 2010

Jag har läst nånstans att man bör uppdatera ibland för att ens bloggläsare ska fortsätta vara intresserade

När min pappa var liten lekte han mest själv
hans far byggde ett fort av tegelstenar där han satt
ensam, i väntan på fiendetrupperna
Ett fort som skulle skydda honom från de äldre pojkarna
de som kastade upp cyklar på taket
Jag vet inte om de gjorde snöbollar med grus i,
på den tiden, men det verkar väl troligt

Farmor var den vackraste flickan på östgötaslätten,
eller så sa hennes bröder i alla fall.
Fortsatte jobba efter att barnen kommit, fast hon hade råd att låta bli
hon behövde väl känna sig nyttig
göra något hon själv ville
Fast ibland gjorde det nog ont,
när pappa och faster hellre sprang till barnsköterskan
när de skrubbat knäna

Farfar dog en dag när han tog i och arbetade,
det var en chock men jag tror ingen var förvånad
att det var så det gick till
De av de 12 syskonen som var vid liv kom på begravningen,
ryggarna böjda i 90 graders vinkel
av allt de tagit i.
Och arbetat.

Han finns kvar, pojken i fortet,
byggt av tegelstenar kvar ännu även om det växer nässlor
både i och runt så ingen kan gå dit
Visst försökte han få lillebror intresserad när han var liten,
men han var visst så klok att han insåg att
Krig, det kan man inte leka ensam

1 kommentar:

  1. Läst hos "Underbara Clara" då eller? För det gjorde jag :-)

    Fin berättelse.

    SvaraRadera

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!