fredag 16 september 2011

Dag 2: Min första kärlek

På julavslutningen när jag gick i femman och var elva år blev jag kär i en kille i sexan. Jag har aldrig varit någon sån där populär utan alltid varit den jobbiga besserwissern som folk accepterat men tyckt varit sjukt dryg men tack vare att jag alltid varit så clueless har jag aldrig fattat hur jobbig folk verkligen tyckt att jag varit. Skönt det men sjukt mycket ångest jag haft i efterhand när jag fick så mycket självinsikt att jag insåg vilken oerhörd rövsmärta jag varit och fortfarande kan vara. I alla fall. När jag var elva år var jag smärtsamt blyg, sjukt töntig och oerhört clueless. Jag är fortfarande ganska mycket av alla dem men smickrar mig med att tro att jag i alla fall har lite mera självinsikt och kan skämta om det så det istället blir lite charmigt.

Jag och min bästis skyndade alltid ut från matsalen när vi ätit och satt och gungade utanför i väntan på att han skulle komma ut. Det var lite stalkeraktigt nu när jag tänker tillbaka på det... Shit mitt liv gick i princip ut på att lura med min bästa kompis Mimmi på stalkingexpeditioner. Efter sommarlovet började alla sexorna på det läskiga högstadiet och då glömde jag bort att han fanns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!