onsdag 16 maj 2012

Ansvar schmansvar

Ju mer jag läser vad andra föräldrar känner och hur de uppfattar saker och ting, desto mer fattar jag hur sjukt stort och svårt det faktiskt är. Och framförallt, hur rädd och osäker man är. Alla är säkert inte det. Om Niklas någon gång är osäker så visar han det verkligen aldrig, medan jag alltid måste fråga vad han tycker om allt från om han tror att Oswald vill ha mellanmål eller om han kanske har en hjärntumör för att han tittade lite i kors en mikrosekund alldeles nyss.

På ett sätt är det naturligtvis skönt att han är lugn samtidigt som jag kan finna det oerhört provocerande ibland. Jag lägger trots allt ner en hel del tid på att läsa föräldrabloggar, googla på allt från hur man fasar ut amning till hur man på bästa sätt klipper en bebis tånaglar medan han mest hänger runt och bara gör grejer utan att reflektera över dem särskilt mycket. Kanske delvis för att jag ibland helt skärrad sticker in huvudet i vardagsrummet där han i godan ro spelar Skyrim med en snarkande Oswald på magen och i falsett skriker ut något rön jag just läst på Psykologiguiden och således liksom förser honom med information i all min neurotiska googlingsmani. Men nog ligger det någonting annat där också.

Vi har ju kommit rätt långt när det kommer till jämställdhet och föräldraskap, men nog är det en bit kvar. Visst, när jag går på öppna förskolan med Oswald är det ungefär hälften pappor och hälften mammor (och en och annan mor- eller farfar faktiskt) och visst blir det vanligare att man delar på föräldraledigheten. Men jag upplever det som att jag som mamma på något vis liksom är slutgiltigt ansvarig för alla beslut som tas kring Oswald och hans allmänna välbefinnande. Visst kan det vara olika i olika förhållanden och ha att göra med hurdan man är som person från början också, men kom igen. Man har olika förväntningar på mammor och pappor.

En period hade vi på BVC en sköterska som i princip ignorerade att Niklas var i rummet, även när han ställde en fråga talade hon till mig när hon besvarade den. Ibland ser personer jag träffar i skolan ut som om jag lämnat mitt barn i en korg utanför en främlings trappa när jag säger att jag har en son som är elva månader gammal - om inte du är med honom, var är han då?

Vi försöker ju ha ett jämställt förhållande där vi fördelar sysslor, både föräldra- och hushållsrelaterade, lika. Då känns det på något sätt orättvist att jag ska ha något slags projektledarmentalitetshandikapp på grund av rädsla för att samhället ser mig som mamma som mer ansvarig.




P.S. Jag menar på inga sätt att förringa Niklas bidrag till vårt föräldraskap. Han är fantastisk och gör antagligen mer än jag men utan panik och med hälften av gnällandet D.S.

2 kommentarer:

  1. Det hade kunnat vara jag som skrev det här inlägget! Jag läser ganska mkt om föräldrarskap, bebisars utveckling, mat, amning, sova, bajsa, gift i plastleksaker, allt! Men min man gör det inte alls. När jag fått reda på nånting så håller jag en liten föreläsning om saken, sen diskuterar vi om det & så, men jag tror inte att Johan kommit med nån sån grej nån gång. Antingen är jag helt störd & vill ha reda på allt om allt hela tiden & Johan är med laid back & gör saker bara sådär eller så har vi gjort den uppdelningen omedvetet.. Tror det började redan när jag va preggo, då fick jag en massa texter & böcker att läsa om graviditetsveckorna & så småningom om förlossningen.. & alla tidningar riktar sig ju till kvinnor & mammor. Knepigt det där! Men vad jag ville säga med min jättelånga kommentar var att vi är exakt likadana i det avseendet. På BVC har det ibland varit samma, de frågar mig & inte Johan.. Men sen så har jag nog också projektledarmentalitetshandikapp (snyggt ord!) som du pratar om...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men jag tror att det är vanligare att mammorna har just det handikappet eller vad man ska säga och jag tror det har att göra med att vi känner oss mer ansvariga och därför tar på oss någon slags ledarroll.

      Radera

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!