måndag 30 juli 2012

HAJEN

Alltså, Niklas säger ofta att han får skämmas över mig. Jag pratar lite för högt och talar ofta innan att ha tänkt efter riktigt innan så det blir ganska mycket korkade uttalanden som lite för många hör p.g.a. volymen. I alla fall, i förrgår hade vi Datenight(TM). Min syster Cecilia kom och vaktade Oswald (som inte ens märkte att vi hade försvunnit, skitungen!) och Niklas och jag åt vegburgare på Texas Longhorn, glass på Solsidan och såg On the Road på CNEMA. Vilken grej liksom.

I alla fall, när vi var på väg till bion gick vi och pratade och framför oss går två personer vi inte känner, varav den ena har benprotes. Jag lallar på som vanligt och säger något om att nu när Oswald har fått så sjukt mycket tänder (från att ha haft två hur länge som helst har han plötsligt fått sex nya på en gång) känns det lite som att stoppa bröstet i ett hajgap när han vill bli ammad.

Då tyckte Niklas jag var SKITPINSAM. Jag fattade inte riktigt varför. För att jag pratade om amning bland folk kändes inte riktigt som om det skulle vara något problem, det har aldrig varit det tidigare. Nej vet ni vad som var pinsamt? Att jag pratade om att stoppa kroppsdelar i hajar när vi gick precis nära någon som uppenbarligen nästan blivit uppäten av just en haj!!!!

...

Jag vill ju mena att det kanske inte är sådär jättestor sannolikhet att det är just så den här killen blivit av med sitt ben. Niklas vägrar dock tro att det kan vara en bilolycka, skelettcancer eller en olycka på arbetsplatsen. Jag vet inte vem som var pinsammast faktiskt. Om någon har statistik på hur många som får sina ben uppätna av hajar per år får ni jättegärna dela med er.

1 kommentar:

  1. Haha, fy fan vad du är rolig! :D Jag älskar din blogg! :D

    SvaraRadera

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!