söndag 11 mars 2012

Mörkrädd

Tack för alla uppmuntrande kommentarer på internationella kvinnodagen-inlägget. Jag blev jätteglad.

Oswald och jag har varit i Mantorp hos mina föräldrar över helgen, eftersom Niklas jobbat natt. Jag har tyvärr inga bilder att visa för alla blev skitdåliga... Oswald har skött sig ovanligt bra och det har varit väldigt skönt. Dock har jag fortfarande problem med att jag är så himla mörkrädd! När vi är där sover vi i ett annat hus än det mamma och pappa bor i, som ligger en bit bort, och jag är livrädd när vi går ner dit. Eftersom det står tomt annars så får jag för mig att det ska ha flyttat in nån galen mördare eller illasinnad mutant ala X-files så jag fortsätter vara livrädd när jag går runt i huset och kollar under alla sängar och bakom duschdraperiet så det inte står någon där. Medan Oswald bara vill sova och dessutom blir skärrad av att jag är halvt panikslagen.

Igårkväll fick jag lov att be mamma följa mig ner till huset för att jag inte vågade gå själv med Oswald... Så himla fånigt! När jag bodde hos mamma och pappa bodde jag ensam i det där huset i två år, man kan tycka att jag borde vara van sen dess.

Det jag tycker är mest jobbigt är väl att det känns som att jag borde ha växt ifrån det där vid det här laget. Men jag kan ju inte vara ensam om att vara såhär rädd trots att jag inte är sju år längre?

1 kommentar:

  1. Jamen det där är ju fullt normalt, eftersom jag också "lider" av det ;-) Oftast när jag går ner i tvättstugan, så låser inte jag dörren till min lgh. När jag sedan kommer tillbaka upp kollar jag i alla skrymslen och vrår efter monster och dylikt. Så gör väl alla tänker jag.

    SvaraRadera

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!